Aftonbladet – 11 december 1845, sida 2

lertid det nödvändigaste för resan och beställde en god diner för sin herre, som denne också lä smaka sig, då han sent omsider vaknade. Kloc kan åtta afreste m:r Thornton med sin betjent och tog vägen längs utmed stranden till trakter af Towern, hvarifrån fartygen afgå, och inon tjugofyra timmar befann sig den både sorgsne oct glade brudgummen på kontinenten. Upplöst i suckar och tårar tillbragte Betty imel lertid sina dagar. Hon hade älskat Thornton a allt sitt hjerta, och älskade honom ännu, då all hennes hopp om en tillkommande lycka var till. intetgjordt; hennes lif, för några timmar sedan si kärt, så dyrbart, låg nu framför henne likson höljdt i en dunkel slöja, och nästan med glödj sågo slutligen hennes anhöriga, att hon genom kroppslig svaghet och mattighet försänktes i er djup och uthållande sömn, som dock för någor tid förmådde skilja henne ifrån detta sorgliga närvarande. Så snart hon åter hade hemtat sig tillräcklig för att kunna företaga en resa, for hennes far mec henne och hennes yngsta syster öfver till Skott land, der nya omgifningar och slägtingars visade ömhet och deltagande verkade välgörande på den arma sorgbundnas sinne. Hennes vänner bade gjort sig till en lag ati aldrig nämna m:r Thornton; det oaktadt tänkte Betty på honom hvarenda dag, och, besynnerligt nog, fortfor hon att älska honom just för det gåtfulla i hans uppförande. Att hans kärlek hade upphört, trodde hon icke; likväl var det icke fåänga som ingaf henne denna tanke, utan det var Nn inre röst som sade: ban skall återkomma,