Aftonbladet – 10 december 1845, sida 2

—— — — AA — A 2 munnen, bjuder tystnad i arbetssalarne. Han skrifver reglementen för sparbanker, och upprättar, på papperet, asyler för orkeslöse faltige. Han ingår i skårskådande af Sveriges konstitution. Han afhjelper dess brister. Han lagar, lappar och förbättrar, så att svetten, patriotiskt, står honom i pannan. Han tar till och med banken under armarne, och utvisar lämpligaste sättet att använda bankovinsten. Men äfven på detta område flyger han sig trött. I sina sista uppsatser klagar han öfver misskännande. Man har ickt gjort bans sträfvanden rättvisa, han drar sig till baka från en otacksam bana. Just emellan dess: papper låg ett litet kuvert med påskrift: mit! första, gråa bår. Kuvertet innehöll också ganska rigtigt endast ett grått hårstrå. Hvad et temligen stormigt ungdomslif, hvad utsväfning icke kunnat åstadkomma, skulle sårad författarfåfänga lyckas göra till verklighet. Den skulle på den trettioårige mannen trycka första pregeln af förtidig ålderdom. Vi komma nu till en annan serie lådor. Fruntimmersgunstlingen, filantropen, politikern har satt sig till en epikur, som kallt och med beräkning njuter al lifvet, som betänksamt ockrar med sin återstående lifskraft, som, med maten i munnen, djupsinnadt öfverväger hvad effekt den, anländ till destinationsort, kan ha på digestionen. Mar fivner i dessa lådor en ganska besynnerlig mass: dokumenter — recepter för hårvextens befrämjande — matsedlar från utsökt fina ungkarlsmiddagar — beskrifningar öfver bästa sättet att göde kalkoner — en uppsats öfver qvinnan, med anledning af madame la Farges process — åtskilliga temligen frivola verser från serskilda tillfällen —