ga mas kärleksbref, oköljdt drifva gäck med kärleken i dess ädla, kyska bemärkelse. Men om den sluga verldsdamen, i beräkning att desto lättare kunna bibehålla W som cavaliere servente, sökte i hans omdöme nedsätta det öfriga könet, delade hon dock snart samma öde, som hon tillämnade sina systrar. W började finna afsmak för den snillrika, men öfveråriga koketten. Han afbröt både intrigen och den korrespondens, som deraf blifvit föran!edd. Efter sin flammas slutliga) utslocknande i en ålder af några och fyratio år återfick han sina egna, till henne ställda bref, och sattes derigenom i tillfälle, att, såsom nu skett, komplettera samlingen. Tmedlertid tyckes den gamla kokettens snillrikt framställda läror af qvimnoförskt bafva burit frukt. Den tredje lådan innehöll minnen från en period af temligen lättsinnigt skiftande tycken, af nedstigande till ganska lättköpta eröfringar. Här skymtar man redan de första dragen af desoeuyrgen. Han jagar efter nöjet och hinner endast skuggan deraf. Han brännes af ett glödande behof att mörda tiden, och den kryper ändå undan honom långsammare, än sköldpaddan. Han söker intet annat, än förströelser, och finner intet annat, än en dof, tom ledsnad — vanlig följeslagare åt ett lif, utan gifven rigtning, utan bestämdt mål. Nu komma några lådor, som visa Wi egenskap af verldsförbättrare. Han har nu kastat sig in på filantropiens, på politikens område. Han har blifvit författare. Modern äfven i ämnena för sin pennas skapelser, genomvandrar han gell-fängelsernas korridorer, och, med fingret på