han deröfver iakttager en grannlaga tystnad; och man lemnas således i mörker öfver huru långt den europeiska civilisationen, som Ryssarne bragt till Kasan, kan sträcka sig i denna punkt, eller i hvad mån den segrat på Asiaternas ryktbara svartsjuka. — Den 20 Oktober fördes liket af den menniskoälskande qväkarinnan Elisabeth Fry, från Ranesgate, der bon afled, till Vännernas kyrkogård vid Berking i grefskapet Essex. Likbegängelsen var, enligt qväkarnes sed, utan all ståt; men omkring 70 vagnar följde efter liket och flera tusen menniskor af alla kristliga konfessioner hade tillströmmat för att visa den ädla qvinnan den sista hedern; processionen upptog en half cngelsk mil. Bland de närmast följande såg man, utom den aflidnas söner och döttrar, hr Gurney, sir E. Buxton, son af den nyligen afligne negervännen, sir T. Fowell Buxton, parlamentsledamoten Masterman, chef för ettaf Londons största bankierhus o. s. v. Det vid graven hållna talet varade öfver två timmar; bland andra talade två qväkerskor — naturligtvis något långt. Chelmsford Chronicle säger: Genom detta fruntimmers bortgång har samfundet förlorat en afsina största prydnader och de fattiga och nödställda en välgörarinna, som kunde sympatisera med deras ställning och lätta deras nöd. Hon uppsökte lastens och armovdets boningar för att återföra de förtappade själarne till dygden och för att stilla hungrens och nödens behofver.. Oiyckans, förbryte!sens och lidelsernas söner och döttrar funno i henne den bjertligaste väninna. Genom ett, kanske det verksammaste, åt menniskokärleken helgadt långt lif har mistriss Fry förtjent att räknas bland de största filantroper al hennes kön, som England företett. (P. 0. I. T.):