Aftonbladet – 9 december 1845, sida 2

FALLER BRUM MIT SOUS SPRIT VIL RIDKSERTe ONE on BLANDADE ÄMNER: — JERNÅNGFARTYG. Såsom ett exempel på framstegen i jernångfartygsbyggnad i England, synnerligast i Liverpool, anföres i ett engelskt blad, att i herrar James Hogdson C:e lokal för närvarande icke mindre än 3 dylika fartyg stå under byggnad, hvaribland: eit skepp om 1400 tons, det första af en ny linie mellan New-York och Liverpool, med 180 hästars kraft och skrufpropeller, samt ämnadt att inredas på det präktigaste sätt för passagerare; vidare ett om 600 tons, det första af åtta dylika, ämnade till fen ikommunikation imellan Liverpool och Rio Janeiro, och för hvilket man bestämt 100 hästkrafter och skrufpropeller; ett tredje, mindre jernångfartyg äfven med skrufpropeller, är bestämdt för Buenos Ayres, och dessutom några mindre jernfartyg. Ifrågavarande lokal med gjuterier, smedjor och machinverkstäder upptager en längd af 90 yards (130 sv. aln.) längs floden, som vid det stället är en eng. mil bred och 24 fot djup vid högt vatten. Lokalen skulle på en gång lemna plats för nybyggnad af 7 jernängfartyg om 700 tons hvardera, derest de inrättades för skrufhjul. — Den nybygda engelska ångfregatten Avenger har blifvit med kol, vatten och ballast nedtryckt att motsvara läget med full bestyckning och förråder, semt derefter försökt på Themsen, då den gick 419 !, knop, som är mera än någon annan af dess klass. Dess längd på batteriet är 210 fot, kölen 483 ,, bredd 39, höjd i rummet 235,8, tontal4444. Bestyckningen är bestämd till 2 st. 8-tums pivot-kanoner. 4 lättare dito, 4 st. 32-pundiga kanoner; besättningen blir 200 man; ängkraften — 650 hästar. — ENGELSKA SEDER OCH BRUK I FRANKRIKE. En korrespondensartikel från Paris, i en tysk tidning, innehåller bärom följande intre-santa uppgifter och reflexioner: Ganska ofta hör man här det talesättet: Paris och öfverhufvud fransmännen voro före revolutionen helt annorlunda. Detta yttrande hörer man icke blott i deras mun, som tänka på det gamla hofvet och dess glans, på de hertigar, markiser, grefvar och baroner, de prinsar och prinsessor, som annars plä gade här tillbringa en stor del af året, för att förtära sina ofantliga inkomster och landets fett, och semla omkring sig skönheten, qvickheten och smaken; utan till och med de instämma deri, som icke sucka efter det gamla hofvet eller sakna en rik adels och ett slösande presterskaps gamla prakt och herrlighet. Också vore det det största af alla under om, genom en revolution, som efterlemnade så djupa och blodiga spår i tidens historia, icke äfven de största förändringar föregått i folkets seder och hela Mif. Huru det gamla Parisg glans förhåller sig till det närvarandes, deröfver kan j2g ingenting yttra, och mäste tro de personers utsago, som angifva denna skillnad såsom stor. Lika litet känner jag huru de gamle parisarne före revolutionen lefde; men det vet jag, att den, som för 25 är sedan såg Paris och nu återkommer dit, skulle finna förändringar, som äro i högsta grad förvånande, och gå ända derhän, att han skulle kunna tvifla på, att det är samma stad, som han förut sett. Fransmännen hafva på ett eget sätt närmat sig engelsmännen, cch det yttre af Paris ser i många stycken alldeles engelskt ut (det inre af husen likaledes). Visserligen ifra de flesta tidningar starkt emot det trolösa Albion och denna inbrytande Anglomani; och när parisarn vill göra sig lustig på scenen eller i karrikaturerne, så måste engelsmännen deran. Men ett eget fenomen är det vid alit detta framstickande hat mot engelsmännen, att så många andra omständigheter så föga öfverensstämma med detta hat, bvilket vissa personer så gerna ville föreviga. Den som i den fina och eleganta verlden vill väcka något uppseende, måste antaga engelsmännens väsen och tills och med i sin drägt engelska moder. Måhända har aldrig denna anglomani varit så stark som nu, då den, i anseende till det innerliga förhållandet med England, kan helt och bållet följa sitt tycke och blifvit liksom hofton. Alltjemnt hörer man uttrycket å Panglaise; och det är ingen ända på saker, som äro å Vanglaise. En mängd engelska ord, såsom waggon, sport, furf m. fl. hafva blifvit införlifvade med dagliga umgängsspråket, och många ursprungligen fransyska ord, som i engelskan fått en annan betydelse, hafva återkommit till fransyskan med denna betydelse, såsom entrainer i bemärkelse af att dressera hästar för kappridning, comfort och comfortable, fashion och fashionable m. fl. Hela lifvet inom de högre klasserna, till hvilka alla här vilja räknas, är, så mycket som möjligt, formadt efter engelskt mönster. . Till och med till språket sträcker sig detta mode. Hvar och cen lärer åtminstone några engelska fraser för att vara modern eller kunna bläddra i en engelsk bok, och på alla husknutar finner man plakater uppslagna, i hvilka den ene språkmästaren öfverbjuder den andre med grundlig undervisning i engelska språkets både talande och skrifvande. Att vetenskapsmännen och de litterate med ifver lägga sig på engelska språket, är lätt förklarligt, och kan icke annat än hafva helsosamma följder för fransyska Tittaratrran: men aff hvar Amnh am aneätt mählarar