Aftonbladet – 8 december 1845, sida 2

I ett af de nedra hvalfven i slottets vestra fly gel finnes ännu, straxt till höger om ingånger från borggården, namnet Carl Leijonstjerna, mer årtalet. 4634, djupt ingrafvet i muren; och i der 3. k. kungsträdgården, nära den fordna svandam:. mn, står ännu fruktbirande qvar det päronträd som Carl Gustaf med egen hand der planterat. När nu den väna, tjugoåriga flickan, i yr oct glädtig tanklöshet kringfladdrar på dessa ställen der fordom outsäglig smärta utandats sina tung: suckar eiler lyckans solstråle på jungfrukinder utvecklade kärlekens blyga rosor — må hon di ett ögonblick stanna och skänka en tanke åt der furstlige pagen från fordom och hans sköna äl skarinna, må hon af deras historia lära, att blot den pröfvade trohetens guld är det äkta, och att ur natt och dimmor, lyser soistrålen fram, oftas då vi minst vänta det! SLUT. tfn — LAGOM VÄLVILJA ÄR Bäst. För någon tic sedan hände sig i trakten af Sundsvall, att en bonde S. tillika med sin hustru kom på ett kort besök til några sina slägtingar: en bonde G. och hans hustru Besöket var högst kärkommet, och värden använde all sin öfvertalningsförmåga alt förmå gästerna at: qvarstanna, men S. förklarade sig icke ha tid der: till. Då intet annat hjelpte, ville G. spänna hästarne från S:s åkdon; men här öfvergick kärleksgnabbe snart till träta och trätan till slagsmål, så att de båda vännerna pryglade hvarann rätt grundligt. Då de båda hustrurnas medlingsförsök lemnades utar gehör, måste slutligen grannarne åtskilja de stridan de. Historien förmäler ej huruvida efter detta pro vänskapsbandet blifvit fastare tillknutet, liksom i ford na dagar händelsen var med Hjalmar och Orvar Odd (Efter Allv. och Sk.)