ETT AFVENTYR PA BORGHOLM, AF BERNARD. IV. Då Leijonstjerna, efter en stärkande sömn, följande dag vaknade, befann han sig allena. Men det dröjde icke länge förr än hofmästaren inkom i fängelset med befallning från fursten, att fången, sedan han iklädt sig sin bögtidsdrägt af svar! sammet, skulle åtfölja hofr istaren. Förgäfves voro alla pagens frågor om hvad som nu förestod. Man band en bindel för hans ögon och han märkte icke mer än att man förde honom först öfver borggården till en annan flygel och derefter upp för några trappor samt slutligen in uti ett rum, till hvilket dörrarne efter honom igenslogos. Förvånad och stum stod han orörlig qvar på den plats man anvisat honom och afvaktade att blifva tilltalad, ty, oaktadt fullkomlig tystnad hade rådt omkring honom, hade Leijonstjerna likväl lätt märkt, att flera personer befunno sig i rummet. Hans af oro och fruktan uppskrämda sinne anade det värsta. Förestod honom en hemlig död? och hade prinsen kanske sina afsigter att dölja den för Maria? Häftigt klappade bhjertat under det hans öra förgäfves sökte uppfånga något ord eller ljud, som kunde gifva bekräftelse eller motsägelse åt hans misstankar. Nu hörde han en annan dörr, än den genom hvilken han sjelf inträdt, öppnas, derefter en otydlig hviskning och sedan hofmästarens tillsägelse, att han skulle knäfalla på den pall, till ) Se Aft. J4 281, 282 och 284.