Aftonbladet – 8 december 1845, sida 1

SÄ VV jonstjerna, i obetvinglig glädje, ville springa upp och kasta sig för furstens fötter, blef han af dennes arm på sin skuldra tillbakahållen och hörde Carl Gustaf, vänd till den tysta, åskådande skaran, ytterligare tillägga: — Och så snart lysningen försiggått bjuder jag er alla på ett muntert bröllop här på slottet, då vi skola tömma en bjertlig välgångsskål för min nye stallmästare Carl Leijonstjerna och hans brud, denna välborna jungfru Maria Helena Rosenl!uad. Medan nu kaplanen, med öfliga ceremonier, förrättar den högtidliga trolofningen och till den lycklige pagen öfverlemnar den släta guldringen — bojan, som fursten nyss antydt — skola vi för läsaren förklara anledningen till den lyckliga utgången på det äfventyr, vi företagit oss att skildra. Som vi förut nämnt, uppenbarade Leijonstjerna, då han i fängelset befann sig ensam med hofmästaren, hela sammanbanget af sitt företag. Han berättade då huruledes han, som kände prinsens tycke för sin älskarinna, hade uppsnappat så mycket af deras samtal på Lundegård, att han hört henne bevilja det möte prinsen begärt. Hans misstankar tillväxte ännu mer, då Maria för Leijonstjerna låtsade vara i okunnighet om att det var prinsen, hon talat med, och nekade att hafva sifvit något löfte alt ytterligare sammanträffa med honom. Ur stånd att fördraga pinan af sådana misstankar, eller lefva i så qvalfull ovisshet och fruktan, beslöt Leijonstjerna skaffa sig visshet genom att utspionera furstens vidare företag. Men om han nu fann dessa misstankar bekräftade, om hans tillbedda Maria icke hade mäktat emotstå prinsens lockelser och lysande