Aftonbladet – 8 december 1845, sida 1

af en hvit, rikt veckad slöja, hans herrliga, till bedda Maria. Blott en enda gång möttes dera blickar, ty den blyga bruden höll dem annar nedslagaa mot gofvet eller fromt riktade mot al taret, men denna enda gång var tillräcklig at låta Leijonstjerna ana en lycka, som skulle gifv: fullbordan åt hoppets och ungdomsdrömmarne djerfvaste dikt. Fursten afbröt ynglingens förtjusning i det har långsamt och med värdighet sålunda tilltalade honom: — Du är hitkallad, för att i närvaro af mil! hof, för hvilket din förbrytelse nu är fullkomligt kunnig, afhböra denna din dom: Fastän du blifvit ertappad med vapen i hand och derför, efter krigslagarna vore hemfallen till döden, skänker jag dig lifvet, men dömer dig till — fästning för hela lifstiden . .Ahörarnes bestörtning stod tecknad i deras anleten, och Leijonstjerna sjelf tillbakaströk sina lockar, liksom trodde han att de hindrat hans öron att riktigt uppfatta furstens ord; men dennc gaf ej länge tid till besinning, utan fortfor, i dej bans drag alltmer klarnade; — Och denna dom skall genast gå i fullbor. dan. Vår ärevördige pastor håller här redan bo. an tillreds, och der bredvid dig öppna sig de armar, som för alltid skola beröfva dig friheten — — att jaga på förbjuden mark eller rikta dit! vapen emot furstligt villebråd. Det var lätt för pagen att fatta meningen med lessa sista ord, hvilka prinsen endast framhvikade, och att förstå rätta betydelsen med der ästning — ett då, mera än trolofning, gängst rd — hvartill han blifvit dömd. Men då Lei