Aftonbladet – 6 december 1845, sida 1

mm MM VH CHF Ö ÖU NN MMMM höghet ingå; då jag framkom drog han sig djupare undan, och på mitt tillrop svarade han icke, Jag gick då närmare och drog fram honom, samt såg honom blek och darrande som en brottsling . — Godt, min kära Paul, invände fursten vårdslöst och började åter betrakta sitt päronträd, det har ingenting att betyda. — Och, fortsatte Wärtz, då jag frågade om han sett E. H. ingå i trädgården, samt hvarför han så der dolde sig, svarade han osammanhängande och förvirradt. Slutligen märkte jag att han varsamt kastade något bakom sig i buskarna och fann, vid undersökning, det vara — en pistol, laddad med dubbla kulor. — Den uslingen! ropade Carl Gustaf, och hans öga flammade af plötslig vrede, — den otacksamme uslingen! — Nå än sedan? — Han kunde icke göra minsta besked för sig eller förmås yppa hvad han ernat med vapnet. Jag misstänkte strax att han möjligen skulle kunna vara besoldad.-.— Nej, Wärtz, nej! Jag anar sammanhanget. Han är förälskad i samma flicka, som du vet att jag någon tid sysselsatt mig med, och svartsjukan har förledt den häftige pojken — hvar är han nu? — Jag har låtit förvara honom på slottet; men just derföre alt han varit svartsjuk på er, har han så mycket lättare kunnat förledas och har varit så mycket mera passande verktyg för dessa djefvulska intriger, som ni aldrig velat sätta tro till; saken bör åtminstone noga undersökas. Vid återkomsten till slottet befallde prinsen, att pagen skulle inställas för honom, och kallade också Wärtz och lagmannen, hvilken ännu ej afrest, att öfvervara förhöret, hvarförinnen han för denne sednare tillkännagaf de misstankar han egde i afseende på anledningen till Leijonstjernas företag. Då pagen blifvit införd, qvarstod han orörligt I vid dörren med nedslagna ögon och färglösa kin