———-å-J.1z—-—-—-— —— —— -— et! ETT ÄFVENTYR PA BORGHOLM, ) AF BERNARD: IL I den höga och branta klippvägg, på hvars kant slottet thronar, finnes, straxt norr derom, en trappgång uthuggen i sned riktning, ännu bibehållen, ehuru svår att färdas. Omgifven på sidorna af en naturlig häck berberis, lukttörne och spelbomsbuskar, som uppvext ur det nedrasade stengruset, och öfverskuggad af smärta, bredbladiga almar och oxlar, erbjuder denna s. k. garderobstrappa, för den som icke skyr mödan at! stiga den uppför, en behaglig och öfverraskande anblick. För hvarje steg man tar på de ojemna nu till större delen förfallna, trappstegen, vidgar sig, mellan de lummiga träden, en ny ultsigt Den lilla vänliga staden ligger ödmjukt för van drarens fötter, och mellan topparna af ekskogen genombrutna löfverk framglänsa först hvita sege och ändtligen hela sundet, framrullande som el ofantlig flod. ar man åter nedgått för den slip priga stigen, befinner man sig i den fordna par ken, nu en frodig äng, der en späd löfskog stun dom bildar ogenomträngliga snår — näktergalar nes olympia — och stundom skuggrika tjusor eller öppna platser, som Ölands rika Flora täck med sin skönaste blomstermatta. Vänder ma sig om och kastar ögat upp, så står den gaml borgen deruppe, hög och dyster, liksom uppbure af skogens grönskande armar. Om man nu fort sätter vandringen ett litet stycke åt öster, läng den grönklädda bergsväggen, kommer man till e vidsträckt och ännu väl vårdad trädgård i engels stil, som blifvit anlagd, eiler åtminstone väsend! ligen förskönad af Carl Gustaf. Föga, jättelik popplar och ekar omvexla der med åldriga val nötsstammar och andra fruktträd, och de smal gångarne med sina klippta häckar slingra sig krin evigt skuggade dammar. SZ 7) Se Aft. 2 281 och 282,