BELÄGENHETEN PÅ GOTTLAND. Redaktionen har blifvit anmod att meddela nedanstående bref, såsom varande en sann milning af belägenheten på Gottland. Wisby och Kylley den 24 November. Lyckligen anländ till mitt hem, mötes min blick af det förskräckligaste du kan tänka dig — hungersnöden i sin helhet. Och jag ryser vid mine landsmäns förestående öde. Tlera af mine grannar, bönder, som förr haft sin rikliga bergniovg, beklagade sig med tårfyllda ögon, att på fjorton dagar icke bröd funnits uti deras hus, och att de måst lifnära sine barn och tjenare samt sig sjelfve med salt och potates, ty spanmål kan här icke erhållas för penningar. Huru djupare skall icke då den fattigare arbetande klassens elände vara, som haft intet att skörda och nu saknar all arbetsförtjenst. Redan i höst ett år sedan sågo vi med oro huru höstsädet öfver hela ön skulle slå felt, men vi hoppades att Försynen skulle välsigna väårsäden, med rikare skörd, men äfven detta vårt hopp om räddning från hungersnöden slocknade, då i Juni månad, vi å detta sädesslag förutsågo en total missvext, hvilken sorgliga aning, sålunda besannades, att de fleste jordbrukarne icke erhöllo sitt utsäde af rågoch af vårsäden per medium knappt 2:dra kornet. Potatesskörden blef under medelmättan, otillräcklig för landets behof, synnerligast uti en period som den närvarande. Det belopp af spanmål, som öfvervar från förlidet år, utskeppades sistlidne sommar, och ehuru då den hungersnöd som nu rasar, låg uti öppen dag, vidtog länsstyrelsen ingen åtgärd hvarken att hindra utskeppningen af spannmål eller anskaffa sådan till lanåets behof. Hvad vi af landets produktion kunna sälja, ger oss i år öfver 2 proc. mindre än vanligt, och detta i förening med den allmänna hungersnöden ökar det allmänna eländet. Våra handlandes affärer stå, ty värr, icke så, att de kunnat anskaffa spannmål till landets behof, och vi äro således dömde till hungersdöden, om icke en snar hjelp mellankommer. Väl hafva vi efter vår förmåga hjelpt våra bröder på fasta landet, då missväxt der inträffat, men sjelfve hafva vi icke på öfver 40 år känt behofvet af understöd; dock, jag klagar icke på eder beredvillighet att hjelpa oss; men jag klagar med svidande hjerta öfver mina landsmäns öde, som kunnat vara annorlunda, om vederbörande icke döljt den hotande, nu inträffade nöden. Sent omsider blef det vår nådige Konung bekant, att missväxt hos oss inträffat, och den milde monarken beviljade ett lån åt oss af 50,000 rår bko; hade nu denna välgerning blifvit oss beviljad förr, så hade änsstyrelsen lika som ecklesiastikverket på Gottland, visat att de haft någon omtanka för öens innevånare; men, hvartill tjenar väl nu den hjelp vi erhållit. Penningarne äro icke bröd utan att realiseras, och den inbrytande vintern sätter för möjlighejen deraf ett oomkuilstötligt hinder. Väl har å fasta andet beklagligen i flera län missväxt inträffat, men lesse olyckliges belägenhet kan icke jemföras med år, ty dels hafva deras länsstyrelser tidigt gjort sig inderrättade om den hotande nöden och vidtagit nångfaldiga verksamma åtgärder till lättnad för lilandet, dels kunna de å fasta landet boende besöka ättre lottade landsmän och erhålla hjelp; men det sklädda hafvet sätter ett hinder för oss att anropa nedlidsamheten och värt öde är gifvet. O, att vi sjelfve vändt oss direkte till vår nådige (onung! Många tusende mödrar hade då sluppit märtan af att se sina barn gråta i hunger, och nånga menniskolif hade varit sparade, som nu slockna f usel eller ingen föda. Jag ville bedja dig efterhöra, om med afscende å etta elände någon ädel man skulle vara sinnad, att ntingen förskjuta mig penningar till uppköp af 2 ler 300 tunnor spannmål eller ock lefverera mig em in natura, på ett års kredit, mot 6 proc. Till ssurancepremier hear jag penningar sjelf, och vid ;rsta lyckliga ankomst till Gottland, skulle jag ställa ullkomlig borgen, i fall någon som icke känner mig i fordrade. bock