Aftonbladet – 4 december 1845, sida 3

TILL SALU FINNES: Af trycket har ntkommit å 142 f bko: HOFACKERS PREDIKNINGAR för alla Sönoch Högtidsdagar, med Företal af Professorn Doktor A. E. KNÖS, förta häftet, Innehåliande Predikningar öfver de fyra Advensöndagarne. — Arbetet utgifves fortfarande i häften, bvart och ett till ofvansagde pris; och kan derå subskriberas hos H-rrar Bokban ware i Stockholm och landsorterna, samt hos Brr Konsist -Notarier inom hvarje Stift och å särskildta listor, hvika kringsändas inom Kontrakterna. Häf.et innehåller ungefår fyra predikningar, samt utkommer före de Sönoch Högtidsdagar, öfver hvilkas texter predikningarne äro författade. örf. till företalet yttrar om denna predikosamling: aChbrisvlig är den predikart, hvars enda syftemwål är att vara Christi tjenare tiil alt göra själar saliga (die Seelen sel:g zu machen, såsom Herder brukade säga). För att vinna detta, må han framför al!t söka att inleda och handleda till Guds eget Ord, ti!l Bibelordet. Omät!igt bögt öfver hvarje predikan eler predikosamling, vore den ock i sitt s!ag den förträffligaste, står denna ala böckers bok. Ty i den taar sjeifver Herren. I ingom androm är salighet (Ap. G. 4: 42). Allt annat tal är endels, men der fiones-det som fullkomligt är. Honom bör växa till, och mig bör förminskas (Joh. 3: 30.) är derföre bvarje christJg predikants innersta tanka och bönesuck. Ludvig Hofackers predikningar öfversättas och utgifvas i den öfvertygelse, att de äro sannt christliga. Härom vittnar Författarens yttrande i före alet till det första li!ia häfte af predikningar ban under sin lifstid lät af trycket utkomma: Att än här än der frambära en liten sten till Zions uppbyggande och det så snart som möjligt, emedan en tid kommer, då iogen kan verka, — det är hela min afsigt. Om denva lilla sten duger till något, det kan egentligen eniast Byggmästaren ritt bedöma. — En billig läsare skall finna, att ö:verallt är den bibliska sanningen för mig hufvudsak. Dock, fastän jag genom Guds nåd är säker på min Wro, gör jag alldeles inga anspråk på oelbarbet; -Guds ord allena är ofelbart. Jag skulle ock icke vi ja gilva önstöt åt Eågon, el!er påtränga någon min öfvertygelse. Jag vill äfven icke gifva något nytt, utan den gamla-sarvningen. — A:t jag icke söker en talares rykte, visar en flyktig bliek dessa predikningar. Min önskan är att göra något till pefordrande af min Frälsares rike, hvilken har utar otrons ch syndens djupaste dy kraftigt dragit mig upp: Jag förröstar dervid på den Gud, som plägar af barnens mun beSR AR Mm oo ER RT RTR oo Hg ET SEEERPEEEREEEE EE