Aftonbladet – 4 december 1845, sida 1

SV X VK KX H— VV snart med det besked, att denne för en stund sedan hade gått ut och att prinsen för ingen varit synlig. — I alla fall, återtog den främmande, måste ag invänta lagmannens hemkomst, emedan jag till bonom har ett uppdrag från prinsen, nemlisen en begäran att han med sin familj, hvilken jag är förvissad äfven ni tillhör, i morgon ville göra ett besök på slottet; och jag är öfvertygad, att tiden tills den gamle återkommer aldrig skall la fortare än i ert sällskap. Imedlertid genomströfvade främlingens följeslasare, hvilken icke var någon annan än vår unge page, fåfängt hela trädgården, dit han sett flickan, i hvilken han genast igenkänt sin älskarinna, 3å, utan att varseblifva då hon, i hans följeslasares sällskap, åter lemnade den. Drifven af oro och längtan att träffa henne, hastade han slutligen till det välkända helgdagsrummet. Men den scen, som der mötte honom, var ej egnad att stilla hans fruktan och oro. Främlingen hade nemligen skenbarligen gått längre än till en blott riddares artighet mot sitt vackra sällskap — det bevittnade hennes förlägna blick och höga rodnad. Han hade bemäktigat sig hennes hand, den han öfverhöljde med kyssar, och qvarhöll henne, allt mofstånd oaktadt, tält invid sig, med sin arm slingrad kring hennes smärta lif. I detta ögonblick inträdde Leijonstjerna, sakta och försigtigt, men stannade orörlig vid dörren och utan att bli bemärkt af de båda, som nu syntes hafva nog att hålla uppmärksamheten fästad på hvarandra. Den plötsligt nästan förstenade älskaren hörde sin lycklige rival, med suckande