Aftonbladet – 3 december 1845, sida 1

ETT ÄFVENTYR PÅ BORGHOLM, AF BERNARD. IL Bland svenska ruiner intar Borgbolms slott — beläget på ett hörn af den så kallade vestr landtborgen på Öland, der denna utskjuter me en brant klippvägg — så i hänseende till arcbi tektonisk som naturskönhet, utan gensägelse et af de främsta rummen; ja, mer än en gång ha dess betraktande aftvungit den vidtbereste frem lingen den bekännelse, att ban inom Sverige ickt sett någon annan som dermed kan jemföras. On än de minnen, som fästat sig. dervid, icke äro a häfdens ypperst:, innefattar likväl dess historia der den framträder ur sagans hedna mörker, no; många tilldragelser för att fästa betraktarens blick än vid blodiga strider och segrar, och än vid fe stens och den furstliga hvilans lugna prakt, sam återför tanken ömsom till hedendomens kraft fulla kämpar, som, under det draken låg fängslac i isens boja, här vid det fradgande mjödhorne uthvilade den långa vintren, och ömsom till der romantiska riddartidens miångbesjungna äfventyr Nu har förgängelsen tungt lagt sin hand på de öfvergifna borgen; än ett sekel och den skall en dast utgöra en oformlig stenmassa. Som en dö ende kämpe står den vid randen af sin ättestupa hans Vid är förbi, ett annat slägte med sin äfla har uppvext vid hans fot, och barnen bygga sin lekverk af den väldige jättens benknotor. Aunorlunda var det vid den tid vår berättels vidiager. Carl Gustaf, nyss utkorad till tbronföl jare, bebodde slottet, på hvars färdigbyggande större stil rastlöst arbetades. Till utseendet hel och hållet upptagen af dessa byggnadsplaner oci af landtliga arbeten och nöjen, följde han likvä med vaksamt öga hvarje rörelse af hofvet i Stock holm och de mäktiga aristokraterna, och hade, sje omärkt, sin hand med, äfven der man kanske trodd honom som overksammast, Det ringa klippboc