Aftonbladet – 2 december 1845, sida 1

hö — Rae RR Berlin, så tillvida vunnit ändamålet med sin beskickning, att 40 af desse furstar förklarat sig benägne att skicka fullmäktige till ett dylikt kyrkomöte. Ecklesiastik-ministern, Hr Eichhorn, skall hafva aflåtit skrifvelser till 4 pastorer för kristkatholska församlingar, i hvilka han uppmanar dem att förena sig om en enda gemensam trosbekännelse, då deras erkännande af staten kunde emotses. (Som bekant är, afviker de s. k. kristkatholikernes trosbekännelse från Tysk-katholikernes hufvudsakligen deri, att i de förras Christi gudom uttryckligare erkännes, än i den Leipzigska trosbekännelsen, om hvilken de sednare förenat sig.) Afven i Wien sätter man kejsar Nicolai ankomst dit i medlet af innevarande månad i samband med planen att förmäla storfurstinnan Olga med erkehertig Stefan. Redan träffas anstalter till stora militärparader och annan dylik grannlåt, för att roa kejsaren. Konungen i Bäjern har tillåtit alla de embetsmän, som blifvit invalda i andra kammaren, att der taga plats. Han skall hafva yttrat, att han vill hafva en kammare, som valdes utan impuls från regeringens sida. Om detta yttrande är sant, så gör det konungen heder; men man äger då på samma gång rätt alt vänta, att han gör afseende på hvad en sålunda vald kammare beslutar. Det blir pröfvostenen för uppriktigheten af hvad han yttrat. På Mecklenburgska landtdagen hafva de borgerliga innehafvarne af riddaregods vunnit en fullständig seger öfver adeln i alla utskottsval, och äfven satt tvenne ofrälse ledamöter till protokollsförare, hvilka platser adeln hittills alltid besatt med ledamöter af sitt stånd. De konstitutionella ideerna, som nu lifva hela Tyskland, med undantag af Österrike, börja att få organer äfven i Mecklenburg. På landtdagarne representera blott innehafvarne af riddargods och deputerade från städerna; resten af folket har der ingen röst. Reform af statsförfattningen, införandet af offentlighet och muntlighet i brottmål, m. fl. reformer, äro dels redan föreslagna, dels väntas på landtdagen. Det säges att regeringen, uppskrämd af den vändning sakerna börjat taga, ämnar upplösa landtdagen. FÖRENTA STATERNA. j De sednaste underrättelserna från NewYork, af den 6 sistl. November, tyckas bekräfta hvad som förut berättats angående Oregonfrågan, eller att presidenten Polk lika litet är böjd att Zifva efter för Englands anspråk, som Sir Robert Peel för Nordamerikanska Förbundsstaternas. I den såsom presidentens organ erkända tidning, Washington Union, påstås nemligen att hela Oregonområdet, från mexikanska gränsen (420 N.Br.) till den ryska (342 40 N.Br.) tillhör Nordamerikanerna; till följd hvaraf alltså för England icke skulle finnas någon plats på Nordamerikas kust vid Stilla Hafvet. Man tviflar icke att ej presidenten kommer att uttala samma påstående i sitt bådskap till kongressen; men derigenom vore en brytning emellan England och Förenta Staterna oundviklig. SYDAMERIKA. I slutet af September väntades fransyska och engelska krigsskepp utanför Bueno; Ayres, för att blockera denna hamn. Efter den 23 skulle inga fartyg mera få inkomma, men de som lågo under lastning hade 44 dagar på sig att under tiden få utlöpa omolesterade.