Aftonbladet – 1 december 1845, sida 3

ee Rn rät oh os NME EN F a )sistl. Oktober märkte hon imedlertid sitt slu nalkas, och den 44 angreps bon hastigt af ex hjerntryckning som beröfvade henne medvetan det. Detta tillstånd fortfor nästan utan afbrot till den 43 om morgonen, då det öfvergick grafvens lugn. —— — ETT GIFTERMÅL I GRETNA-GREEN. Engelsk: tidningen Morning Post innehåller följande detalje rörande kapten Ibbetsons och lady Adele Villier giftermål i Gretna-Hall!-Tavern. Då de begge kontrahenterna klockan half tre ef tUtermiddagen ankommit till Gretna-Hall, presiderad: I I smeden-presten vid en måltid, i sällskap med et I stort antal ingeniörer och machinritare. Ett hemlig -Ibud ankom till smeden, och denne uppsteg hastig! Ifrån bordet och nedgick i salongen, hvarest han: begge främmande väntade honom. Smeden, tillfrågad af kaptenen om han ännu sammanvigde dem som ville gifta sig, förklarade att han länge brukat detta. Toch skulle fortfara dermed om han icke blefve hindrad af Bröugham, som förra året gjort försök att anfalla hans privilegium. Bonifacius (namnet på smeden-presten) bad att på ett par ögonblick få aflägsna Isig och återkom straxt derpå isin embetsdrägt. Lady Adele Villiers, tillfrågad om sina förnamn, råkade i något bryderi; hon erinrade sig icke mer än trenne lIförnamn och trodde att hon hade flere. Det gör Jingenting, svarade presten, alla förnamn äro icke nödvändiga, det bevisar sig bäst af prinsen af Capua, som jag vigde. Han hade en litania af sexton förnamn, och kunde icke påminna sig mer än hälften, hvi!ket icke hindrade att jag vigde honom i alla fall.n Postiljonerna, som enligt deras privilegium äro vittnen vid dylika akter, blefvo inkallade i salongen. De begge trolofvade förklarade, att de voro ogifta och att de af egen och fri vilja kommit till Gretna. Bonifacius vände sig nu till kaptenen med denna fråga: Tager ni denna qvinna till er lagliga hustru? — Jan — Bonifacius: Tager ni henne för att lefva efter Guds bud och befallningar i det heliga äkta ståndet? Lofvar ni att älska och bistå henne, att hålla henne kär i helsa som i sjukdom, att för henne försaka alla qvinnor, att förblifva henne trogen så länge j begge lefven ? ) Keptenen eflade löftet med största ifver och gjorde den Hfligaste försäkran för lady Adele de Villiers. Då lady Adele aflagt samma försäkran och löfte. satte kaptenen öreningsringen på hennes finger och Bonifacius afsade med högtidlig röst: I krat deraf, att denna man och derna qvinna, emottagande denna ring, inför Gud och vittnen erkänt att de blifva man och hustru förklarar jag att de äro förenade inför Gud och vittnen., Öfver denna akt uppsattes följande attest, på ett tryckt formulär: Konungariket Skottlsnd, grefskapet Dumfries, Gretna socken. Göre veterligt för alla dem som se detta, att Charles Parke Ibbetson från S:t Pancras församling i London, grefskapet Middlesex, och Adele Corisanda Villiers från S:t Georges församling i London, grefskapet Middlesex, här närvarande, och förklarande sig begge för ogifte, i dag hafva blifvit vigda i enlighet med engelska kyrkans lagar och Skottlands lagar. Actum i Gretna-Hall d. 6 November 1843.) (Härefter följa underskrifterne.) Kaptenens underskrift var tecknad med rask hand; lady Adeles med mycket fin stil. Efter denna ceremoni lät Bonifacius bjuda de begge makarna på några förfriskningar. Kaptenen betalte ella kostnaderna, och klockan fyra återreste makarna ill Edinburg. Ingeniörerne, förvånade öfver Bonifacius hastiga vortgång, hade snart gjort sig underrättade om hvad som var å bane och samlat sig för att se de begge makarna. Då postvagnen passerade, helsades de lyckige resande af dem med trenne salfvor hurrarop. Tidningen Pounch föreslår att man skall göra en ernväg till Gretna-Green, för den mängd af trafike-: ande, som enligt all förmodan hädanefter skola göra esan dit. — EN SNARA FÖT FICKTJUFVAR. En fiecktjuf från Berlin hade begifvit sig till Wien, emedan han tyckte! tt affärerna hemma icke gick efter önskan. Han nträdde en afton på hofteatern, der han tänkte göra , tt godt byte. Efter få minuter hade han också, örmedelst sin fingerfärdighet, lyckats sätta sig i beittning af sin grannes väl fyllda plånbok. Utan att fbida styckets slut, begaf han sig derpå tillett kaff6 grannskapet, smörjde kråset och betalade sedan ned innehållet af den stulna sedelboken; men till in utomordentliga förvåning blir han, på värdens egäran, genast häktad af en tillstädesvarande polisetjent. I början trodde han att det var för stölen; men hans ångest steg ännu högre, då han erfor tt det var såsom förfalskare af bankens sedlar, man ripit honom. Då han imedlertid visste att straffet jr Stöld var vida mindre än för penningeförfalskC inger, så gjorde han ingen hemlighet af att han ulit penningarne. På hans upprepade försäkran irom och uppgift att han kunde känna igen den rson, från hvilken han stulit sedelboken, följde nom en Ppolisbetjent på spektaklet, som ännu fortr. Ficktjufven lyckades verkligen upptäcka förfalfo. 28 PÅ aren, och denne var icke litet öfverraskad af att la L detta sätt hafva blifvit öfverlemnad i rättvisans lit inder. 2; —— mL ku Smedens vigselformulär är, såsom man ser, strän-Pba gare än det af vår kyrka antagna. un RENEE nn renepaneone