: 9 i hörnet af Hornsoch Repslagaregatorne å Söder; i Jtdelning kl. 6 eftermiddagen. k gen deraf, som gör en sådan gränsgång möjlig. Theorierne, som icke äro annat än utredandet af skaparens eget sätt att fullborda sina höga skapelseoch underhållsplaner i andans och materiens verid; vetenskaperne, som äro thbeoriernes ordnande; hvad man kallar bildning, som är vanan att i sitt väsende uttrycka aktning för sig sjelf och andra, förenad med en högre eller ligre förståndsodling; verldsvana, som är förmågan att lämpa sina passioner och sitt handlingssätt efter sin omgifnings andeliga ståndpunkt; praltisk förmåga, som är möjligheten att ordna och utreda det yttre lifvets förnödenheter; med ett ord, fullkomlig öfverlägsenhet: — allt ligger i herreståndets händer. Det är herrestindet, dit den enfaldige arbetaren måste taga sin tillflykt, taga till lärare, lagfaren, rådgifvare, mäklare i alla lifvets högre och mest tryckande behof. Han bar intet af sig sjelf. Eller hvad har arbetaren att sätt: häremot? Intet, alls intet, om icke en sedan århundraden mer och mer till lexa och vidskepelse sig närmande religion, der Christi anda mer och mer håller på att slockna och utdö. Han står der naken och värnlös, utsträckande sina händer efter all slags hjelp, hemrallen under alla vådor, och biott Gud, den kärleksrike, den i skogen och salongen, i ränksmidarens och den bönfallandes, i det menlösa barnets och den förnedrade brottslingens lifsluft allestädes närvarande förbarmaren, hålter sin hand värnande öfver den värnlöse arbetaren. Men detta tysta underverk, dagligen förnyadt, är dock icke mäktigt att allestädes rycka honom utur förnedringen; hur skulle då de torra, kalla lexorne, det nästan allmänt slocknande presterliga nitet förmå a!t göra det? Och det är denna andeliga fattigdom, det är denna nakenhet, denna råa okunnighet, uttalad i grofva seder, inskränkthet i omdöme, djuriskhet i utsväfningar, 0.8. v., som har skurit den tvära gränsen mellan herreman och arbe:are, och derför skäms den förre att förvexlas med den sednare; derför finner herremannen sitt andeliga behof otillfredsställdt i arbetarens omgänge, det är ett ail:för olika spel af seder, böjelser och tankegång, och sålänge är ingen ståndscirkulation möjlig. Det är således upplysning som felas arbetaren. Detia är omsagdt tusen gånger och det är orubbeligen sannt. Och likväl, om man framkastar den frågan: de upplyste stånden, som ryckt till sig alla verldens företräden, rikedomarne och oförnöjsamheten, äreställena och passionerna, kroppsarbetsfriheten och kroppssjukdomarna, vällefnadsen och bjertats tomhet, lyxen och de eviga bekymren, njutningarna och själsuttömningen — äro desse upplyste stånd verkeligen lyckligare än den fattige arbetaren med sina försakelser och sin sinnesfrid, sin råket och sin medvetslöshet om godt och ondt, sitt trälande och sin friska kropp? — så kunna vi bestämdt svara nej! Det är sålunda brist på upplysning, som gör arbetarens olycka, och det är tillgång på uppysning, som gör herreståndets olycka. Denna motsägelse är endast s enbar. Ty det är den upplysning, som endast går köttes och materiens ärender, det är det vett, som endast forskar efter rikedomen och beqvämligheten, det är denna upplysningens felaktiga rigtning, som är herreståndets olycka, och hvilken det är en väl gerning alt icke ega. Sålänge allmänna upplysningen ej värderar intelligensen i och för sig sjelf, och den af intelligensen härflytande förädlingen ej kan göra sig gällande, så linge upplysningen blott är en alkemi, som kokar efter guld, så länge må dan skörda på det fält, der den nu dvåljes. Man skall kanske säga: denna anklagelse träffar icke våra vetenskapsmänm; men de träffas af en annan lika svår som denna. Hvad hafva de gjort för den allmänna upplysningen? De hopa massor af kunskaper och erfarenheter skråmessigt sinsemellan och njuta ezennyttigt af deras frukter, men hvad utritta de för att göra intelligensens frukter tillgängliga för massorna? Utgå årligen från våra universiteter i populära arbeten strålar al ljus till allmogen och arbetaren? Sådant är åtminstone icke ins. bekant. Hvad har folket af våra lärda i Stockholm och landsorterna? En enda liten tidskrift synes 4 gånger om året, beräknad för folkets upplysning, utgifven, utan att folket knappt eger kännedom om dess tillvaro. Ty gå in i bondstugorna och leta rätt på denna tidskrift, den som kan. Man har gjort något för förträffligheten af detta arbetes innehåll och syfte, och intet för dess spridande. Dessutom ega vi några strödda monografier och öfversättningar. Se der allt! Så ensidig är upplysningens rigtning i våra dagar, så ojemn dess fördelning. Men, kraftiga röster hafva redan låtit höra sig. Från folket hafva desse röster u!gått, och jag hoppas det, arbetaren skall hämna sig, det blir en gång från arbetaren som den upplyste skall lära sig hvad upplysning är, ty sådan är arbetets natur; vetenskapernas filosofi, theoriernes moral, utsvettad under arbetet ur tingen, försmådd af dagens upplyste, skall uppfattas af arbetaren; presten och herremannen, som hvarken kunnat eller velat reformera arbetaren, skola en dag af arbetaren reformeras. Och när en sann intelligens, en moralisk bildning bunnit sprida sig till arbetaren, då blir det ej skam att tillhöra dess leder, blott falskeligen har det hittills så varit; det är Ve amn 8 TT AF PF OF oo ooo F RH IT Pr ——— ! — RA — LL — — RAR Mm LVU Mn mm mV UM —— MMMM VV ÖV Är I MI I MU MM UU MM OO — —— —-LL mim me——— Ö.Ö.—-—— ————————————————————— — O— -Zr—-—Å!rr——-—Å—nioe—s———— RRRRRNRSRRRRSRRNRSNRR RR ERRTRRRTRRRNRRRSRRR RR RR RRRRR RN RTR SR AR RNRRRRRRRR RR RR OTRS RNR Ant ss sn R RR