Aftonbladet – 29 november 1845, sida 1

NVS för mig, som för dig? Men din ära är mig kärare, än allt i verlden, och då vi ej ega någonting annat än qvarnen att betala våra skulder med, så få vi val finna oss deri..o Vänta! utropade lifligt Christina, som icke hade vågat säga sin tanka förr än nu; jag har ofta sett, att fremlingar, som besöka Sans-Souci, uppmärksamt beirskta den gamla taflan, som hänger der, melian fönstren, och jag kommer båg, alt en rik engelsk herre en gång sade till en af dem, som voro med honom, att han gerna ville gilva tre tusen thaler för den. Den unga flickan pekade dervid på ett stort porträtt af konung Fredrik I, hvilket denne monark hade skänkt mjöjnaren Arnold, till ett bevis på god grannsämja och försoning, kort efter den ryktbara processen. Röken ifrån spisen hade svärtat taflan litet, men man urskiljde likväl fullkomligt derpå denne store mans egna hållning, den krafifulla hfligheten i hans blick, samt till och med den häftiga rörelse på bufvudet, som utmärkte honom. Porträttet var måladt af en ryktbar målare och hade stort virde. Hela familjen riktade samtidigt sina blickar på derna tafla; — men innan någon hunnit ligga elt ord till hvad Cåristina sagt, steg den gamle Joseph upp, böjde sig ödmjukt för sin vördade herrskares bild, tog sin äldste son Och sin dotter Christina vid handen och sade till dem: Mina barn, den store furste, hvilkens drag denna tafla framstöller, var en välgörare, en feder för eder stamfader; hans bild har ända hittills ständigt varit vårt beskydd; vi skola aldrig skilja den ifrån oss. Betänken väl, att tecksamheten bör gå framför omsorgen om vår förmögens