Aftonbladet – 29 november 1845, sida 1

sparpenning, som jag med stor möda samlat til utstyrsel åt din syster Christina.y Min syster Christinan, sade Wilhelm, är en br. flicka, hushållsaktig och arbetsam som vår god; mamma; när man har dessa tvenne egenskaper kan man umbära hemgilten, cch hvem helst som gifter sig med henne, kommer att skatta sit lycklig att hafva fått henne till hustru., Du har rätt, min Wilbelm, men litet pennin: gar skadar icke. Ack, om jag i dag hade mer: sådana! — Då skullen j icke se mig så nedslagen J veten också, goda barn, att dessa 4300 ej hafv: räckt till att hjelpa er farbror ur sin förlägenhet Fordom skulle jag kunnat erbjuda henom er större summa, men det sedna te krigets olyckor fiendens infall och de tvungaa leveranserna haflvs sedan lång tid uttömt våra tillgångar och gjor vår ställning ganska bekymmersam. För att hindra -er farbros fullkomliga ruin, har jag imediertic icke dragit i betänkande att gå i borgen för er betydlig summa, som uppväger allt hvad vi S Dertill var du väl tvungen,, sade Wilhelhr åter; aderförutan skulle vårt hederliga namn hafv: blifvit satt på spel; och för öfrigt, om man ickt bjelpte hvarandra inom slägten, på hvem skulle man då kunna räikna? I allt det der har jag tinkt som du, min son och undertecknat hvad man begärt. Men mir stackars broder.... Bevare mig Gud från at gifva honom skulden; ty ban är en hederlig kar) och om han icke haft lycka i sin handel, så äl let säkert icke hans fel. — Kort sagdt, hans uffärer blifva allt. sämre; det lån han fick mo min borgen var icke tillräckligt att upphjelps ans ställning; nya förluster hafva drabbat honom: