Aftonbladet – 28 november 1845, sida 3

Se, SLOIL VO rar Dko, att för ett är utgå. (5. K. BLANDADE ÄMNEN. — I Jöringfjords socken i Norge tilldrog si en förfärlig naturhändelse i slutet af förra månader Ovädret rasade fruktansvärdt mellan de trånga däl dern8, och den 24 Oktober om natten uppskrämde folket i byn af det ena bergsraset efter det andra Hela naturen var i uppror, blixt på blixt följde oc! regnet nedstörtade i våldsamma strömmar. En gård Moe, blef begrafven under stenar, grus och dy; ruinerna af en och annan omkullstörtad och förstörd byggnad, som reste sig midt i ödeläggelsens ryslighet, var en sorglig syn. En enda koja hade under den allmänna förstörelsen bibehållit s!g; men detta hus var alldeles omringadt af stenar och grus långt uppåt väggen, så att den enda ingången var genom ett fönster. Ditin hade en helhop menniskor tagit sin tilifiykt. Lyckligtvis hade intet menniskolif blifvit spildt. En gammal man och bans hustru samt deras sonhustru blefvo sanslösa framdragna ur gruset. En gosse låg inklämd emellan två bjelkar, men hade, besynnerligt nog, ej tagit någon skada; två mindre barn hade, såsom genom ett underverk, blifvit kastade upp på en kulle, der de funnos nakna, men alldeles oskadade. Sex byggningar voro förstörda och tre familjer derigenom husvilla. En mängd kreatur hade blifvit qväfda eller krossade, och en stor del födoämnen och husgeråd förlorade. — ETT SÄTT ATT GÖRA SKÅDESPEL POPULÄRA. Nyligen uppfördes på teatern i Saragossa en dram af Martinez de la Rosa, kallad Sammansvärjningen i Venedig,. I sista akten, då rådet besluter att allå patricier, hvilka väpnat sig för folkfriheten, skulle straffas med de hiskligaste marter och sedan från Suckarnas bro nedstörtas i kanalen, började den häftigaste jäsning utbryta inom parterren och stegrades med hvarje ögonblick, till dess anförarne för konspirationen fördes ut till döden. Nu bröt tumultet riktigt ut och man begynte att lösrycka bänkar och slunga efter medlemmarne af blodstribunalet. Dircktören för teatern, som fruktade för en förnyad excess vid nästa representation, afböjde denna med följande tillkännagifvande på affischen: Nota bene. Härmed får man äran avertera att folket i slutet af pjesen kommer att segra. — FRANsYSK DOMSTOLSSCEN. En ovanlig profession. Ett äkta par, begge makarne på åttiotalet, inställdes helt nyligen inför korrektionella polisen i Paris. Hvad hade de förbrutit? Om man vet att de icke ega nägra räntor, icke ens en sparbanksbok, hvarken gård eller grund, hvarken syssla eller barn, skall man lätt finna, att för så gammalt folk, om de vilja lefva, ingenting annat återstår, än att tigga. Och de gamla ville icke dö. Så kall och blek solen också syntes dem, så älskade de likvälatt skåda henne; tt dö var att skiljas, och man skiljs icke så lätt då nan vandrat ett halft. århundrade vid hvarandras ida. På presidentens fråga: Hafven j någon botad? låter mannen hufvudet falla ned på bröstet; tustrun hopknäpper sina händer och svarar: Vi ha Ott sex år i ett hus; men man har sagt upp oss då i icke kunde betala byran. Presid.: Har ni något irke? Hustrun: Åh ja, hvardera har sitt; då jag ch August icke uthärda med något strängare arvete, så uppfostrar jag höns och August söker på satorna föda åt dem. Presid.: Alla tiggare drifva letta handtverk. Hustrun: Men det är också skilllad på höns; jag tämjer mina ordentligt; jag lär lem att lägga hort sin vildhet; de få icke gå ut ur ummet; de måste äta ur händerna, sätta sig på min Xel och göra sitt nödtorftiga i askan i spiseln. Det r inte så lätt som ni tror, emedan hönsen af natuen äro vilda. Så fort kycklingarne krypa ur ägget, är jag dem på bröstet, en på hvardera sidan, och erigenom bii de så tama och älska mig som deras Or, som jag också verkligen är. Så fort de då lifvit väl uppfostrade, säljer jag dem för tre, fyra räncs; ty det finnes renliga personer som bo trångt, en tycka om höns, och derföre heldre köpa dem om de kunna vara säkra på, att de icke orena golfet. Presid.: Men ni är inkallad för tiggeri: Hu frun: Då vi drefvos ur huset hade jag ännu två Öns som jag bar i en korg, och medlidsamma meniskor gåtvo mig bröd åt dem. Mannen: Du skall te narras, Rosa; vi hafva delat med hönsen, vi hafa också ätit af brödet. Presid. (till mannen): Nil illstår således att ni tiggt? Mannen (med en blickl å sin hustru): Ja, för henne. Hustrun (med tårar ögonen): -Och jag för honom. De äkta makarne ömdes till tre dagars fängelse; hyarefter de skulle A intagas på ett fattighus,