— Det på hr Björkmans recett å Nya teatern i går gilna, nya skådespe!et, )Studenternan, mottogs med mycket bifall, så väl för innehållet som för utförandet, hvilket sednare kunde kallas utmärkt, med a!seende derpå, att det var första representationen. Hvad innehållet angår, har det väl varit författarens afsigt att skildra en sida, och den ganska munter, af studentlifvet i Paris; men egentligen utgör denna skildring blott vehiklet för upplösningen af ett ganska svårt problem, försoning och förbindelse mellan tvenne familjer, dem en blodshämnd synes hafva oterkalleligen åtskiljt; stycket är således icke någon exposition af blott roligheter och studeniupptåg, såsom en och annan af titeln velat sluta, utan eger äfven sina tragiska och ganska effektfulla scener. Beklagligtvis hade tilloppet af åskådare icke motsvarat hvarken receitagarens goda val af recettpjes och hans väl lyckade bemödande att ledigt och utan öfverdrifter återgifva styckets förnämsta karaktär, eller den öriga teaterpersonalens omisskännliga önskan att på bästa sätt fylla sina platser.