Aftonbladet – 27 november 1845, sida 4

a 0 RES OSS KANARRWA SUBSKRIPTIONS-ANMÄLAN. Doctor M. Luthers Kyrkopostilla elier I Förklaring öfver de årliga Sönoch Höglidsdagars Evangelier. fl Det är för christendomens och den sanna upplysningen: vänner ett glädjande tidstecken, alt i vårt kära fädernas. rlland ej mindre än i det Protestantiska Tyskland de kärnfriska och aadefulla skrifterna af Proteitantismens fader, ) Luther, tyckas blifva begärligare, ju ifrigare den moderns christendomen utbjuder sina praktexemplar af ctro och JT halftro. 1 De nyare homiletiska produkterna, med bögst få undantag, lida i allmänhet af det fel, att de skatta, om fiust icke för mycket åt formen, dock allt för litet åt innehåiict, det Positivt christliga. De smoka för mycket af menniskors Jord, för litet af Guds. Men ingen, som dricker gammalt vin, begärar strax nytt; ty han säger: det gamla är ,Ibättre. De kunna derföre icke påräkna något varaktigare förtroende. De äro meteorer på kyrkans himmef, com glänsa Toch försvinna, utan att lemna spår efter sig af någon märkbarare inflytelse på det kyrkliga och christliga lifvets uti bilining. Lärorna, om än hyar för sig riktiga, äro ofta Jutan organiskt sammanbang och utan närmare gnslutning till lifvet i församlingen. Luther, Nobrborg och Scbartau hafva åtskilligt i detta bänscende att erindra. Dessasskrifter hafva för det christligt fromma sinnet ännu samma värde och samma förtroende, som då de första gången utgåfvos, och hafva äfven under de sista tio åren upplefvat flera upplagor, då mozepredikningarne icko sällan äro blommor blott för dagen, hvilka dö med deras författare. Detta vittnar om att det ännu finnes i Kyrkan en hunger efter det gamla, goda Guds ord. Också har det Atheniensiska nyhbetsbegär, som vill öronkittlipg hellre än bjertestyng, öfvergått än till en indifferentism, som fianer sig lika litet vid det nya som det gamla, än till ett allvarligt sökande efter sanningen der den är tillfinnandes. Under sådana förhållanden förster sig å ena sidan en isande köld, å den andra djupa, andliga väckelser, hvilka fordra vård, näring och ledning af sanningens ord, om de icke skola antingen förqväfvas eller slå öfver till svärmeri och fanatism. Tiden vill upplysning; hvarföre icke den högsta, den christliga? Är upplysning en stråle af ljus, så kommer den ju ofvanefter. Christendomen är ett ljus, i sanning lika litet som solens ämnadt att sättas under skäppan. Må det uppsättas på ljusastakan och lysa alla dem som i huset ärot Ännu är det långt ifrån full dag i Christenheten. Bibelsällskaperna hafva sörjt för Biblens tryckning och spridning bland alla Samhällsklasser, bland fattiga och rika. För en ringa penning kan den erhållas och finnes numera äfven i torparens och tj-nsteflickens band. Näst Biblen hafva inora Lutherska Kyrkan Luthers skrifter alitid innehaft främsta rummet. Dessa rännilar äro också icke längt ifrån källan. De både utgå ifrån och föra till Biblen. De äro — hva! predikningar altid borde vara — tillämpande förklaringar af Guds ord. Såsom sådanå behöfva de intet förord, de rekommendera sig bäst sjelfva. Den starka afsättningen af utkomna upplagor visar med hvad begärlighet Luthers postilia efterfrågas. . Men skall denna, likasom Biblen, kunna blifva icke bott husfadrens egendom, utan ock tjenarens, skall den kunna sättas i händerna äfven på do mindre bemedlade, der behofvet kanske är störst, är nödvändigt att priset på densamma, likasom på Biblen, betydligt nedtryckes, till och med under det låga pris, hvartill den hittills blifvit lemnad, och att betalningsvilkoren blifva så litet som möjligt kännbara. Att vinna detta ändamål fianes allenast en möjlighet, nemligen ett ett så betydande antal förenar sig om subskription, att tryckningsoch förlagskostnaden kunde betäckas genom mängden af exemplar, som afsältas. Sådant här skett med romanbibiliotheker, som, häftovis utgifna, genom subskribenternes antsl burit sig, ehuru de blott haft en ringa publik att påräkpa. Skulle det då icke kunna ske med Luthers Kyrkopostilla, som kan påräkna hola Svenska folket såsom afnämare? ns Man tror det, och undertecknad har blifvit anmodad af för saken nitiske personer, aut anmäla densamma till utgifvande i 6 bäften, hvarje häfte beräknadt till 32 8 eiler bela boken till 4 Rdr Bko (icke fullt 4 Bf per ark). Föetaget är naturligtvis vågadt och beror af den sympathi, varmed det kommer att omfettas. Det bör dock icke beviflas, att denna blir ganska stor; ty hvem skulle icke för in sådan saks befrämjande uspbjada allt? Men det komner också att behöfvas; ty endast genom en stark enhälliget är den verkställbar. Öcskas boken inbunden på en sång, höjes priset med 32 B banko. Den som samlar och edovisar för 6 subskriberade exemplar, erhåller det 7:de sratis. De reqvirerade exemplaren afhemtas i den resp. ubskribenter närmast belägna stad. Omsorgsfullt tryck, . oggrann korrektur, godt papper och vackra Cicero-stilar, itlofvas. Anhålles, att subsäriptionslistorna insändas, ju örr desto hellre, sednast före utgången af Mars månad näta år, då tryckningen, v. G., börjar. Att Högvördige Presterskapot ej skall underlåta, att på Ilt sätt understödja och främja en för Kyrkan så vigtig ngelägenhet, derom gör undertecknad sig innerligt förvissad. Stockholm i November 48435. P. M. ELMBLAD, Lektor i theologien och philosophien vid Stockholms Gymnasium.