Aftonbladet – 27 november 1845, sida 3

I veckan. De taga mest i betalning konsumtionsartikJar, vapen och färdigsydda kläder, som med mycken kostnad ditförskaffas från Bahia. De diamanter, som lutdragas utur Paraguassu, äro i allmänhet brunaktiga loch irreguliera. De ifrån Laucoös äter äre hvita, Teller lätt skiftande i grönt, nästan genomskinliga, Iredan då de fås utur grufvan, och de äro äåttkantiga, Isamt mest begärliga. Stundom får man gräfva flera kubikfamnar, innan man påträffar stuffen hvari steI nen ligger. Man finner äfven diamanter i klipphålorna på bottnen af floden Paraguassu och i de bäcI kar, som kasta sig i densamma. Priset på diamanterna för denna grufva afvexlar i Bahia mellan 250 å 500 rilreis (300 å 600 rdr bko) för octave; det vill säga 147, karat; men den brasilianska karaten är 7, proc. mindre än den franska, så att priset för den brasilianska blifver ifrån 30 till 60 rdr bko. I Maj och Juni månader detta år hafva de engelska paketfartygen medfört för öfver 2!V, millioner sv. bko i diamanter till Europa. Man uppskattar hela afkastningen på de tio första månaderna till 400,000 karat, och till ett värde af emellan 7, till 8!, millioner sv. bko. Trefemtedelar deraf hafva gått till England, en femtedel till Frankrike och Hamburg, resten väntar på köpare i Rio Janeiro och Bahia. Alla Europas diamantslipare skulle icke kunna medhinna att slipa hälften af denna grufvas afkastning; och man motser en nedsättning i värdet å diamanter, som för öfrigt egnar sig till de mest vådliga spekulationer. Brasilien, som i synnerhet lemnar diamanter för handeln, har förut endast kunnat producera omkring sex till sju kilogrammer, hvilkas produktionskostnad beräknades till en million. De ännu i Sincura funna diamanter äro icke af stora dimensioner. Man vet att ännu det icke finnes i hela verlden mer än några få sådana, som väga öfver 20 grammer. Den störste diamanten är den ifrån Agra, som väger 433 grammer; Rajahn i Matau, på Borneo, har en som väger 78 grammer; kejsaren i Mogol, en på 63; och den som finnes i Frankrike, Regenten kallad, väger nära 29 grammer, men den har en vacker form och är fullkomlig i alla afseenden. Sincuras grufva är en oberoende koloni, midt i fäderneslandet. Ända hittills har regeringen icke tagit nägot steg, för att försäkra sig om ledningen af denna industri, som likväl lofvar att kunna blifva en källa till stor vinst, och hon blifver kanske tvungen att autorisera de reglementen, som invånarne yrka: Området intager en yta af omkring 12 till 43 sy. qvadratmil. — FÖR FÄRGARE, MÅLARE, KATTUNSFRYCKARE OCH POSTLINSFABRIKANTER. Ingenting är mera obestämdt an namnen på färger och färgnyanser, i synnerhet i olika språk; hvad i det ena landet kallas karmeliterfärg t. ex., heter i ett annat hasselnötsbrunt; uttrycken tegelrödt, glödrödt, brandgult, äro så osäkra, att de färger, som dermed menas, ofta kunna förbiandas med hvarandra 0. s. Vv. — För att bringa reda och klarhet i detta kaotiska språk, har en Engelsman, hvilken förut gjort sig känd genom djupa och grundliga forskningar öfver färgorna, deras inbördes förhållande, och verkan af olika färgors sammanställande på tyger, tapeter, möbler m. m., utgifvit ett slags ordbok, som efter utländska granskares omdömen fullkomligen uppfyller det dermed åsyftade ändamålet. Den har följande titel: Nomenclature of Colours, Hues, Tints and Shades, applicable to Arts and Natural Sciences; to Manufactures and other purposes of general Uttlity. By D. R. Hay (Edinburgh, Blackwood Sons). Utan att här ingå i lagarne för färgfördelning, åt hvilka m:r Hay egnat ett föregående verk, antager han blott, såsom helt och hållet praktisk utgångspunkt, att man genom blandning af gult, rödt, blått, svart och hvitt, kan sammansätta alla möjliga färger och färgskitningar. Han härleder deras förhållanden till hvarandra och till skugga och dager från en åsigt som närmar sig Goethes (bZum Farbenlehre), och begagnar vissa allmänt bekanta och tillgängliga färgstofter, såsom mönster för de tre ursprungsfärgorna. Dessa tre mönsterfärgor äro: karmin, chromsyradt bly och lapis lazuli; Dem har han blandat i vissa bestämda qvantiteter med hvarandra och med hvitt och svart; åt hvar blandning har han gifvit ett bestämdt namn, och för hvar sålunda uppkommen färgnyans uppgifvit den harmonierande komplementfärgen. Alla dessa blandningar har han ordnat i sin ordbok, så att de kunna i den lätt uppsökas, efter de för anordningen och igenfinnandet uppgifna grunderna. Med tillbjelp af denna ordbok kunna två personer, som hvardera äga ett exemplar deraf, men hyaraf den ene bor i Stockholm och den andre i Paris, eller London, eller Wien eller Peking, hos hvarandra beställa färgorna på t. ex. en tapet, efter mönster, som de inneha, med fullkomlig visshet att — så framt beställningen i öfrigt kan fullgöras — det beställda skall fås alldeles öfverensstämmande med mönstret. — Till förteckningen öfver de utmärkelser, som monarkerna tilldelat konstnärer, kan läggas, att konungen af Belgien utnämnt målaren Wappers till baron, och att konung Ludvig Filip gifvit Hedersegionstecknet åt virtuosen Huber, den verksammaite utbredaren af Wilhems metod för musikaliska andervisningen i folkskolorna, — Censuren i Berlin har låtit kungöra ett Index på förbjudna böcker, liknande det bekanta påfliga Rom; de deri uppräknade verk, så väl tyska som utländska, få hvarken nu eller framdeles införas 1 Preussen, under hvilken förevändning som helst. es aA ETS EEE EEE NET SNS