Aftonbladet – 27 november 1845, sida 2

tikel, bestående i ett utlåtande af herr löjtnan Edman till konungens befallningshafvande i We sterbottens län, hvilket säkert skall gevom fler deruti framställda interessanta uppgifter blifva väl kommet för läsare äfven i andra landsorter, hvar före vi här meddela detsamma: Med afvelsladugårdars inrättande i riket åsyf tas, enligt min uppfattning af saken, att förskaff. kreatur, hvilka, bättre än de som finnas, till la dugårdsprodukter förvandla här tillgänglige foder ämnen. Den race, som deruti öfverträffar de an dra, måste vara den förträffligaste. Likväl böj den derjemte uppfylla ett i Sverige oundgänglig vilkor, nemligen att lemna goda dragare. De hufvudsakligaste ladugårdsprodukterne är mjölk, talg, kött och hudar. Mig vetterligt fin nes i närvarande stund ingen boskapsrace, son har egenskaperna att vara mölkrik och lättgödc samt vid slagten lemna kött, hvaruti fettet äl insprängdt och tillika gifva mycket talg. Alltså måste afseende göras på de ladugårdsprodukter hvaraf nu är största behof, som jag anser vara mjöll och talg. Öst, smör och talg tynga vid importer alltid relativt mer än kött, och med hudarne som uttaga största penningesummorne, är inger förbättring att emotse, förrän höskördarne tillåta ett större antal kreatur födas. Uti länder, hvarest boskap äfven uppfödes egentligen till slagt, är angeläget dana en snabbvext race, som lemnar ungnöten af 2 års ålder lika utvecklade, som andra vid 3 å 4 år, emedan ett till två års räntz å förlagskapitalet jemte andra fördelar derigenom vinnes. Hos oss der egentligen äldre boskap, så som länge körde dragoxar och utgående kor, an vändas till slagt, är deras benägenhet till gödning åtminstone så länge svältsystemet fortfar, mer: beroende af medfarten och stillningen åren innar de slagtas, än af racens beskaffenhet. Alltså ä i närvarande stund en boskapsrace, som lemna mycken mjölk och talg, hvilka egenskaper lät förenas, nödvändigare, än en lättgödd och snabb vext, hvarom äfven bör anmärkas, att jag tyck mig finna brådmogne djur ega en kort lifstid. Uader resorna denna sommar, har jag som van ligt undersökt förbållanderna med ekonomien oc! här särdeles hvad ladugårdsskötseln beträffar. Ut Byske by väcktes egentligen min uppmärksamhe på kornas mjölkrikhet i denna ort. Af 48 styc ken fann jag 3, hvilka dagligen mjölka öfver kannor då de äro som bäst och 3 k:r 6 å 8 må nader derefter. Vanligen upphörde mjölkninge: 3, 6 å 8 veckor, men de kor funnos, som, d deras tid ej bemärktes, mjölkade utan afbrot!l Om jag ej förr af trovärdig man blifvit underrät tad, att hela socknar finnas, hvarest 4 till 6 lis pund smör årligen erhålles af kon, så hade upp gifterne, som likväl till en del voro grundade p mjölkräkning, troligen blifvit betviflade. Me fortsatte undersökningar öfvertygade snart, at kor, hvilka i högsta mjölkning gifva 4 till 6 ka ej äro sällsynte. Hvarje ställe med 42 till 4 kor hade åtminstone en, som här benämndes god och. desse mjölkade vanligen öfver 3 k:r, son bäst. Vid uppgifterne tages alltid stäfvorne til mått, hvarföre desse, som hade temligen lika in nehåll, på flere ställen uppmättes. För att ej erhålla öfverdrifvet resultat, så an tages vanliga förhållandet med goda kor, att d mjölka 5 k:r 2 månader, och 35 månader derefte 3 dagligen och för de öfrige 3 månaderna be räknas intet. Afkastningen blir då för 2 två må nader 300 k:r och för 5 månader 450 k:r, sum ma 730 k:r eller något mer än i holsteinska 1: dugårderne per medium erhålles, enligt hr Hof man Bangs uppgifter i Landtbruksakademier Annaler. I södra Sverige är en afkastning, sor uppgår per medium till 530, högst sällsynt, oc på ett enda ställe har jag, enligt mjölkräknin; Ifunnit den uppgå till 700 k:r, men då räknad tvänne qvigor, som en ko. Der sednast nämnd afkastningar vinnas, underhållas korna, efter 0: Ttens sätt, ovanligt väl och äro af stort slag. Fjelloch bergs-racer äro allmänt ptätare, ä slätternes. Deraf förklaras Pembroke Shire-racer -legenskaper och att af härvarande race, en bal -lgödd oxe, 42 qvarter i omkrets, vägde slagtad 3 lispund, om jag rätt minnes uppgiften, Afvens latt vid Robertsfors bruk, små, fula oxar hvarai nan dag gå två foror om trefjerdingsväg (alltså ;mil på dagen), spände enbet för kärra, lassad me 2, någon gång 3 tolfter bräder, samt i återfral mindre lass; och detta på en väg, som geno mycken forsling är så oemn, att bättre åkd endast kunna köras i gående. Likasom nästan allmänt i landet har ladugård skötseln äfven i denna provins hittills blifvit, ur danträngd af andra näringar, betraktad som bisal Möjligheten att förbättra afveln anar knappt ni gon, och då jag till exempel nämnt: att pålägg LkLalfvar hära tanan Aaftar Lästa karna. har dot vän!