Aftonbladet – 27 november 1845, sida 1

för dessa förtroliga meddelanden. De nyheter ja erhöll om hennes ställning voro tillfredsställande Det skenbara lugnet fortfor, och hennes helsa oci krafter syntes i tilltagande. Grefvinnan talad ofta och med den mest stilla undergifvenhet om sin egen bortgång, hvilken hon ej ansåg aflägsen Hon älskade att ofta för mig upprepa, huru dett: hennes mest älskade barns återställande tröstade henne vid den förestående skiljsmessan. Tanken att efterlemna Maria svag och lidande var för henne en så smärtsam känsla. Under mer än aderton månader voro underrättelserna goda, och vid slutet af flera grefvinnans bref fann jag några rader från Maria. Hon öfverlemnade sig oftast med glädtighet åt sina idcers naturliga och naiva frihet, och det var med oförställd fröjd, som hon berättade mig, att man i Inspruck med mycken ståt och högtidlighet skulle fira årsdagen af Tyrolens befrielse. Hon tillade skämtande: Från Wien sänder man oss en erkehertig, och ni vet, att jag har någon böjelse för sådane.n Tyrolen älskar att återkalla de ärofulla minner af striden, som det kämpade emot fransyska armåterna. Det bebos af ett tappert folk, för hvilket traditionerne om förfädrens bedrifter äro kära och dyrbara. Det har sina hjeltar, hvilkas namn iras vid fosterjordens fester. Då dessa nationella ninnesdagar inträffa, är det en allmän fröjd; nen om det händer, att en prins af kejserliga familjen kommer för att deltaga i dessa högtider, (änner glädjen inga gränser, och ingenting. är nera rörande, än hänförelsen hos detta folk, som yser för sin regering en tillgifvenhet, som närnar sig till dyrkan.