LA BALARINA.) NOVELL AF EUGENE BRIFFAULT. III. WIEN. — Ni vet min vän att Wien är det kejserliga residenset, men kan ej tro hvilken plats det intager i alla våra barndoms fantasier, och huru i våra drömmar om ära och lycka dess bild visar sig för våra tankar. Jag hade gjort mig en högst lysande idke om Wien, men blef vid min an: komst inom dess murar betagen denna irring Jag såg alldeles ingenting af den glans, som jag föreställt mig. Hufvudkarakteren af denna stad, som min inbillning skapat så herrlig, är enkelhet, Min mor hade icke följt mig. Vårt afsked hade skedt i största hast, och jag påminde mig oredigt, att vid de sista ord vi utbytte, löfte gafs att snart återse hvarandra. Min resa hade fortskyndats; först femtio mil från Milano hvilades; jag liknade på visst sätt en statsfånge, och min fåfänga fann sig temligen väl vid denna tanke, som gaf mig en viss betydenhet. För öfrigt uppvaktades jag med den mest grannlaga omsorg och med aktningsfull uppmärksamhet af min ledsagare, hvilken sällan tilltalade mig, men som försåg allt under resan med utsökt smak. I Wien, utan att jäg till honom ställt någon fråga, lät han vagnen hålla vid portalen af ett praktfullt hotell, beläget nära kejserliga palatset. Först talade han vid hotellets ägare eller värd, sedan, närmande sig vagnen, öppnade han sjelf dörren, nedslog fotsteget och räckte mig bugande handen, för att hbjelpa mig ) Se Aftonbl. 4 271 och 272.