Aftonbladet – 24 november 1845, sida 1

att nedstiga. Han tog derefter vördnadsfullt afsked, utan att inträda i hotellet, tillställde mig ett större paket, försegladt med vice konungens vapen, och aflägsnade sig till fots, sedan han högt gifvit. befallning att förvara min vagn. Postiljonerne voro betalte och ville af mig ingenting emottaga. Jag höll mekaniskt i min hand paketet, som blifvit till mig så högtidligt öfverlemnadt; jag betraktade det med en viss oro, det måste innehålla hemligheten af hvad som under flera dagar tilldragit sig och som disponerat öfver min vilja. Införd i ett stort och elegant möbleradt rum, lät jag ditbära den enda koffert, som man tillåtit mig medtaga, och blifven ensam, beredde jag mig att öppna det mysteriösa konvolutet. Oaktadt min nyfikenhet att lära känna hvad det inneslöt, blef jag dock ett ögonblick obeslutsam; jag fann ett visst behag uti att förlänga min otålighet. Detta förhållande, som syntes ledt af en osynlig hand, behagade mig, och nu höll jag i handen hemligheten, som intresserade mig: jag kunde disponera deröfver och kände mig nästan stolt öfver min makt; men jag ville ej längre stadna i ovisshet, jag bröt förseglingen. Paketet innehöll en oinskränkt assignation på en af Wiens bankirer och ett bref till grefve K...., generalintendent öfver de kejserlige teatrarna. Hemligheten var härigenom icke upplyst; detta förödmjukade mig, jag ansåg mig förolämpad och kunde ej förstå, huru man i ett land, der lagar finnas, vågade sålunda behandla mig. Det var med denna känsla, sedan jag aflagt reskläderna, sorh jag inslumrade på en soffa, under det man tillredde ett bad, som jag begärt.