och omhulda en mindre lyckligt lottad like, som utar vår mellankomst, måhända skulle förgås af bri Jstande omvårdnad. Välgörenheten har aldrig vari Iså allmän som nu: hvar och en synes vara benägen att göra godt och är villig att med sin skärf bidraga till fåderneslandets lycka, välgång osh anseende: frågan är blott om sättet, och, om det här föres!agne skulle komma till verkställighet, skulle det helt visst skänka tillfredsställelse ät mänget fromt hjerta och deltagande sinne, samt ännu mera lifva kärleken til våra medmenniskor. Stockholm i November 4844. FU. Ovanstående förslag föredrogs i S:t Jacobs och Johannis församlings ordningsnämnd d. 30 sistlidne Augusti, vid hvilket tillfälle en kommittå utsågs, bestående af 5 ledamöter, som skulle afgiva och till nämnden inkomma med utlåtande öfver huruvida förslaget ansågs antagligt och verkställbaet eller icke. Kommittten inkom med sit betänkande d. 4 Nov.. hvarefter erdningsnämnden stadnade i följande beslut. Att den var förvissad om att ingen af nämndens ledamöter, som, med det allvar ämnets vigt fordrur, tagit kännedom om förslaget. lärer misskänna den sannt kristliga och menniskoälskande unda som tifval författaren; samt alt nämnden hyste den ofvertygelsen, att detta förslag, i en måhända icke aflägsen framtid, kommer att, som sig bör, allvarligt behjertas och medföra de mest välgörande verkningar för mensklighet och fosterland. Men nämnden drager dock i betänkande att ännu och innan det allmänna tänkesättet hunnit stadga sig om förslagets lämplighet och verkställbarhet, derom tid församlingen göra en framställning. Mången skulle nemligen deruti se ett rvälment försök wt genom uttre föreskrifter stifta lag för välgörenhetskänslan, hvilken bland alla ädlare känslor, måhända minst låt. r reglementera sig och hva:iyenom förstaget, äf ven om det vunne gehör, hvartill dock under närvarande omständigheter och en!igt hvad nämnden förmodar, föga sannolikhet företer sig, redun vid silt framträdande skulle vara i saknad af den inre kraft, som är oun gänglig för dess vidare fortkomst. D remot är nämnden af den tunken, art om ett sällskap eller en förening af för saken nitälskande personer af begge könen stiftades icke blott inom hufvudstaden utan öfver hela riket. så skulle de nu skiljaktiga åsigterna lättast förenas och en utgångs punkt bildas, hvarifrån det vackra målet snarast och säkrast skulle upphinnas. Att ofvannämnde törslkg blifvit föredraget äfven i Storkyrkoförsamlingens o:dningsnämnd tror insändaren af dessa rader sig veta; äfvensom att idgen på flera ställen i landsorterna blifvit om attad mes mera värma och större sympatier, än man haft skäl att hoppas. Så har t. ex. både i hufvudstaden och lands orterna åtskilliga skyddsbrödraförbund redan blifvit ingångna, så av hvad som vu ser svårt och omöjligt ut lätt skule kunna bliva ett mode om de hyarpå framgången beror skule det vilja. En mera än 50-ärig gammal vän och skolkamrat, numera prost och kyrkonerde i södra orterna, skr fver under d, 24 Sept.: Det menniskoälskande förslaget omfattades af mina närmaste och några ståndspersoner, som tillhöra min församling, med hfligt deltagande, och mina fyra flickor öfverlägga nu om, hvilken af de beklegligen ganska talrika, nästan värnlösa barn i församl ngen de hvar för sig stola utvälja till skyddssystrar. De hafva neml. begärt, att ifve få välja sina skydslingar; och då nu välnvilja och kärleksrikt deltagande måste, för att icke förlora hela sin natur, vara det mest fria af allt rilt, så ernar jag låta dem utse sina vänner efter meget goutfinnande. Hufvuasaken blir alltid den som finnes uttryckt i baron de Gerandos yttrande: alt nde bättre kiasserna bilda et vidsträckt system af ubessydd och omvårdnad till förmon för de ringare poch vanlottade, hvilka ord paminna mig en likartad tanka af Jean Paul, uttryckt på hins egendomliga salt: De vise skola tänka för dårar, de frie förlossa slafvarne, de lycklige arbeta för de olyckMlNHjes — so ss ss os ss — VÅtt genast framdraga ämnet på sockenstämma och taga ailmogens medverkan 1 anspråk, vore icke allenast ändamälsslöst, uten skadligt. De stackars bönpderne, åtminstone i största delen af denna ort, hafva nicke mycket att meddela af lekamliga håtvor och äro ytterst rädda om sitt lilla, oftast för deras eget pbebof otillräckliga; och förgäfves skulle man söka böfvertyga dem, ett det ifrågavarande icke skulle med pföra någon särdeles kostnad; ty de äro sä vana vid natt blitva pungslagne, så ofta de komma i beröring pmed herreklassen och dess projekter, ett de knappt pkunna föreställa sig ett annat förhållande. En annan gammal man, också prost och ungdomsvän till insändaren, skrifver under den 8:de dennes: att förliden söndag föredrogs det vigtiga ämnet inpfÖr mina kontraktister och åtskilliga ständspersoner; det diskuterades hela aftonen med värma och intresse. Iden godkändes utan annat undantag, än valt i stället för den föreslagna inskrifningen vid dopakten, den bätre lottade borde utvälja sig ett pvärnlöst föremål för sin menniskokärlek vid sin första ;nattvardsgång, hvilket förutsätter en fullfribet å den ;väljandes sida, och gör honom derjemte till gen späde ;myndlingens uppfostrare och vårdare. Min enda ;hemmavarande dotter Sophie omfattade förslaget med den värma, att hon beslutade genast utse ät sig något värntöst barn, samt att uppmuntra s na unga vänner i Församlingen, att följa hennes exsmpel. Mycket mera af en både upplysande och intressant Deskaffenhet, yttradt af kunn:ge, vältänkande och osteriändskt sinnade män, skulle kunna anföras till örmån och stöd för den framkastade iden, hvilken 1u mera, sedan han framträdt i det allmänna lifvet, är försvara sig så godt han kan. Sie kh I 0 LIE