mig till Arfländörna. Allt var ordnadt för min afresa:. Förvirrad af denna nyhet hade jag ej återkommit från min sorgliga förvåning, då jag från Gaetano erhöll en biljett, deruti han underrättade mig, att han var utnämnd till första violin i vicekonungens kapell och tillika vore för två dagar upptagen i palatset af ett angeläget ordnande af eu utsatt koncert. Jag sökte förgäfves att träfa honom, och följande dagen afreste jag under god eskort till Wien. — Men, det är ju La Doradas äfventyr, som ni berättar mig? sade jag. : — Sa mycket vissare, min vän... som jag då kallade mig La Dorada. Han var rest dagen före min ankomst till Milano. (Forts. följer.) — tt — FIsKMÅNGLERSKORNA I DUNKIRCHEN, Den berömde bildhuggaren David i Paris, som förfärdigat ten i Dänkirchen nyligen uppställda statyen af den utmärkta sjöhjelten Jean Bart, kunde icke vara närvarande vid aftäckningen af detta monument. Men lå konstnären helt nyligen besökte denna stad, blef han i det stället emottagen och firad på ett helt eget: sätt. Han fördes neml. till fiskmarknaden eller det så kallade Mink, hvarest han emottogs af fiskmångierskorna. Hvar och en af dem öfyverräckte ät konstnärn, som de kallade Jean Barts fader, en blombukett. Alla trodde sig på det bästa sätt uttrycka sina patriotiska känslor, om de i ordning kyste konstnärn. David mottog denna ovation med nästan rörande godmodighet. En fiskmänglerska, hustru till en sjöman och utmärkt genom sitt utseende och sätt Itt vara, frambar till honom sitt åttonde barn att kyssas; ty, sade hon, denna kyss af Jean Barts fader kall bringa den lilla lycka.