Aftonbladet – 22 november 1845, sida 1

man borde sätta mig i teatern la Scalas dansinstitut och att jag lofvade blifva en utmärkelse i balletten. Det behöfdes icke så mycket för att stegra min goda mors högtsväfvande ideer; hon var redan berusad af det beröm, som slösades på min skönhet, och förutsåg mig nu strålande i prakt och rikedom, utan att eftersinna allt hvad det skulle kosta för att hinna denna lycka. Hertigen af Noja, som var en beskyddare af balletten, underlät ej att komma hem till min mor och påyrka uppfyllandet af det gjorda förslaget. Han sade henne att hon borde låta mig se spektakel och dansen, och för att bemöta all invändning, lemnade han till henne nyckeln till den loge, som han hade till Ia Scala ). Min mor var utom sig af fröjd, bon klädde sig i grotesk ståt och nödgade mig att undergå en torlett, hvars smaklösa öfverdrift bedröfvade mig, då min lilla fåfänga redan sade mig, att man ej borde öfverlasta de naturliga bebagen. Man gaf en ballett af Gioja; det var la Nina pazza per amora, som han hade dristigt lånat från Passiellas opera. Allt deruti var enkelt och öfverensstämmande med den yttre anspråkslösa situationen. Nå väll Minnet af detta spektakel har förblifvit den herrligaste af alla mina erinringar. Jeg har sedan sett det prakifullaste på italienska, tyska och fransyska scenerna, men ännu är allt vidunder glansen af denna första uppenbarelce. Jac ) I Italien köper och hyrer man icke loger rtör dagen eller för viss tid; logerna äro deres tilhörig. het, som hafva köpt dem, eller som ätit bygg: teatern; man köper nycklarna till dessa loger, ocl då man öfverlåter sin loge till någon annan, sän der ägaren nycklen dertill,