Aftonbladet – 22 november 1845, sida 1

historien om den olyckligaste af alla; min hi storia. — Er, Maria? — Ja, min historia... jag är dansös, una hbalarina, som man alltid kallat mig. Jag låtsade förvåning. — Ingen förställning vidare, återtog Maria Lif. ligt. Ni har sett min syster och ni ser mig. afseende på skönhet har naturen icke behandlat oss lika. Jag har väl aldrig funnit min syste ful, men har ock aldrig hört henne kallas vacker, under det jag från min första barndom hörde beständigt upprepas, att jag var prydd med all: behag; ehuru jag icke tredde mer än hälften a detta smicker, var det dock tillräckligt att förvrida mitt arma bufvud. Min syster och jag bafva aldrig känt vår far; ban lemnade verlder kort efter det vi deruti inträdt. Vi ba blifvit uppfostrade af vår mor, en god och förträfflig qvinna, men intagen af stolthet och högmod öf. ver sina döttrar, hvaraf hon ville göra förnäm? damer. Min systers ansigte bar preglen af henne: förstånd — jag hade hela oförståndet i mitt. Er uppfostran, som min mor ansåg leda till någo lysande, förvillade mitt barnsliga sinne; jag gjordt förvånande framsteg i hvarjebanda talanger: vi tolf år dansade jag förträftligt; man anförde mit såsom ett underverk af lätthet och grace. En dag det var vid en fest, som gafs af grefvinnan, — hvilken vi kunna kalla hela vir familjs Försyr här på jorden — bad man mig dansa en spans dans, som vunnit kögsta bifall i Milano, der v bodde och der, jag kanske glömt att säga er, a! min syster och jag äro födda. Hertigen af Noja, som deltog i festen, sade at