Aftonbladet – 21 november 1845, sida 3

IILANDADE ÄRENENT POTATESSJUKDOMEN. Från Landtbruksakademien har Red. fått sig tillsändt nedanstående artikel, med begäran om dess införande: Då den sjukdom, som i en stor del af Europa under denna höst hemsökt potates-vexten, äfven börjat visa sig flerestädes inom vårt land, torde följande förtjena meddelas, ehuru, af brist på inhemsk erfarenhet, bufvudsakligen grundadt på utländska iakttagelser. Torrötan (Die Trockenfäule, Gangraena tuberum Solani) angriper potäterna cj blott kort före och vid upptagninzen, utan äfven sedan de blifvit inmagasinerade. Sjukdomen visar sig först på skalet med brunaktiga fläckar, som efter hand hopflyta, och tätt under dessa uppstå dylika i sjelfva massan, hvilka i början ljusare snart antaga mörkare färg. Skalet insjunker öfver dem till flata försänkningar, liknande ärr. I början äro de sjuka potäterna fasta. Under det flickarne utbreda sig öfver skalet och detta småningom antager eit skrofligt, barkartadt utseende, sprida sig äfven de underliggande, föga safliiga, bruna ställena, än sammanflytande än grenigt, djupare in i potatesens massa, och slutligen genomtränges den alldeles af dem, samt ruttnar och öfvergår till ett mos eler hopskrymper och uttorkar. Vid den tid då förruttnelsen inträder, infinna sig äften på skalet svartaktiga, vårtlika utväxter och mögelarter, likasom en stinkande lukt. Åfven innan sjukdomen så långt fortgått, antager snittytan vid afskäring snart en mörkare, vanligen brunaktig färg, men lukten är då ärnu naturlig. Så länge det inre är friskt, medfölja de skadade delarna skalet och kunna således lätt med detta alskiljas. Olika sorter lida mer eller mindre af denna sjukdom; de hvita mjöliga mest, de sena mer än de tidiga och de röda minst. Detta sistnämnda förhållande bekräftas äfven af inhemsk erfarenhet. Nyligen af frö uppdragen potates har bibehållit sig frisk, om den ock varit tillsammans med sjuka sorter. . Den sjuka potatesen är ej giftig. De försök OM på menniskor och djur blifvit anställda bevittna Jetta. Flere personer hafva några dagar efvat endast af skadad potates, samt till och med lruckit af det vatten hvaruti den blifvit kokad, itan någon annan olägenhet än en snart öfversående retning i svalget, hvilken, troligen till följe