Aftonbladet – 21 november 1845, sida 2

stånd, som strålade från hennes blick, och utan det milda, godhetsfulla uttryck, som var spridt öfver hennes ansigte, skulle hon varit ful. Den yngsta var utomordentligt skön: med behagen af en herrlig vext förenade hon i sin person den energiska typen af en fullkomlig italiensk skönhet; men denna kraftfulla organisation tycktes nedböjd under en smärtsam börda. Man talade mycket om gårdagens fest. — Vet, min herre, att jag gal denna bal, för att fira denna vackra flickas födelse, hvilken ni ser här så tyst och lidande, och som jag på fem år icke kunnat förmå att dansa. . — Det är högst sällsamt, svarade Jag. — Hon undviker dans, hvilken kon likväl 1:delsefullt älskar, återtog grefvinnan med ömt allvar. . — Ack, madame! ropade den unga flickanoch döljde ansigtet i händerna. . — Nå godt, lilla toka, sade grefvisnan, i det hon bjertlist omfamnade henne; man måste gyckla med dina besynnerliga ider ... gråt icke, Maria, jag säger ingenting vidare. Frukosten slutade; samtalet var gladt och lifligt, och all plågsam rörelse försvunnen. Enkelhet och behag rådde i denna trefliga bostad, och det blef öfverenskommet, att jag skulle stadna några dagar hos grefvinnan. Jag tänkte icke mer på min resas skyndsambet, utan lät leda mig till de nöjen, som ströddes för mina steg. Detta i sanning förtroliga umgänge hade alstrat emellan mina värdinnor och mig det mest fria och älskliga förbållande. Allt hvad jag erfor under de utmärkt intressantå samtalen fästade mig vid dessa fruntimmer, som, långt ifrån yerlden,