Aftonbladet – 21 november 1845, sida 1

VV VV MM OM MM—— VÄ H—— icke vara vidsträckt, och ett st:ket skilde det från andra tillgränsande egendomar. — Vi hade oförsiptigt åtföljt berashöjden, då deremot slätten erbjöd en lätt väg, och under det vi trodde oss jörlorad., voro vi helt nära Iaspruck. Dessa voro de första upplysningar, som meddelades mig af en ung gosse, som var på väg till sitt arbete. I afseende på allt övrigt ver han sluten och förbehål!sam. Då innevån:rns af denna boning, som syntes så stilla lycklig, hade vakoat, beredde jag mig att råna dem, men ieko utan att förut hafva tackat för det gästvänliga bemötandet. — Min betijent, mea det biträde och den skiestlishet som ban rönt, hade lagat den lila ekada, söm vår vagn lidit; postiljonerne, något förargads öfver deras okunnighet att tro sig så lingt ifrån en stad, som de borde så noga känna, och hästarne väl fodrade och uthvilade, voro firdiga till afresa. För att taga afsked, sökte jag den person, som föregående afton emoltog3 mig; intendenten kom, och efter en vördnadsfull helsning bad han miz, på fru erefvinpnans vägnar, alt ej afresa utan att hafva sett henne. — Hon anböll att jog måtte göra henne äran och intaga cn frukost; om en timma väntade hon mig, och räknade på mitt benägaa bifall. Jag vet icke, men det var i hela detta förekommande sött något så öppet och särdeles hjertligt, att jag ej tänkte på att vägra. Jag sände min vagn till ett köndt hotel i Inspruck, och mia betjent skulle återkomma, sedan ban difört den. — Jag lit bira till mitt rum allt hvad som var nödigt för min toiletie, och kände mig i hast utvad af begär att behaga och af en oemoståindlig känsla för koketteri.