Aftonbladet – 19 november 1845, sida 3

hvilka gynnas af statsministern general Thiele och efter hvad som påstås, äfven af andra högre officerare. Att åtminstone inga pietister måtte hafva fun nits bland det högre befälet inom de trupper, som nyligen voro samlade, till-höstmanövrer i Schlesien. tycker man sig kunna sluta-deraf, att manövrer icke blott: -företogöspå söndagarne, utan till och med emellan Goldberg. och Liegnitz en kyrkogård besattes; försvarades och stormades under: påstående söndagsgudstrenst irkyrkam! Om detta visar en något för öfverdrifven hyllning åt krigsguden, så var def åtminstone icke någon uppenbarelse af pietism. — Ifrån Sidney på nya Holland har man erhållit gynnsamma underrättelser i kommercielt hän seende. Under de sednast förflutna två åren har handeln icke varit så gynnsam och blomstrande som för närvarande. Alla införda varor funno snabb och fördelaktig afsättning. Af flere hufvudsakliga artiklar funnos alls icke några: förråder. — Ifrån Babia erfar man att diamantrakten fortfsr att lemna rik skörd, och ått män för ännu en lång tid lofvar sig förmånlig afkastning, — Efter noggranna undersökningar om. den sednaste olyckan på Mailand-jernvägen har Coronerjuryn dömt lokomotivkonduktören såsom för. dråp, för det han, oaktadt signal var uppsatt, icke i tid stannade: maschinens gång, hvarigenoom han förorsakade en resandes död. . Man väntar att dettastränga förfarande skall:göra jernvägspersonalen iörsigtigare för framtiden. -— WicHELM ERÖFRÅRENS DOTTER. . Årbetarne vid Brighton Lewis och Hastings jernbana påträffade, under sina gräfningar på Lewis priorey, en stor stenhäll, hyvarunder-funnos tvenne likkistor, af hvilka den ena: bar namnet: Gunreda — (namnet på Wilhelm Eröfrarens dotter) och den andra Wills William, greffe af Wuran var Gunrecdas gemål. Liken voro.till en del väl bibehållna. Tmedlertid. syntes dessa-likkistor -en gäng förut hafva blifvit öppnade, och en krönika säger att de blifvit det tyåhundraär efter begrafningen, Man har fört detta för historien märkliga fynd till. Southowens. kyrka, der redan er grafvård förvarar minnet efter Gunreda. ä — TEATERLAGAR I SIEBENBÖRGEN. SkådeSspelerskan madame Wohlgebohren Wohibräck berättar i sin resebeskrifning följande; På vägen mellan Herrmanstadt och Kronstadt mötte jag tvenneunge män, till händer och fötter belagda med kedjor och transpörterade af soldater. Då fångarne till det yttre syntes. tillhöra den bättre klassen, väckte de min nyfikenhet, och jag önskade erfara något om dem: Men huru stor blef icke -min förvåning, då jag fick veta alt de voro skådespelare,den ene förste älskaren, den andre-hjelte och. intrigant, En tvist med teaåterföreståndaren hade föranledt dem att söka bryta sitt kontrakt och resa sin väg, men direktörew hade väodt sig till vederbörande autoriteter och då hade genast blifvit eftersatta och ertsppade. Min förvåning ökades ännu mer, då jag samma aftonsig dem uppträda på teatern i Kronstadt, 4 — FURSTLIG NEDLÅTENHET. Alexander Dumäs omtalar. bland annat följande exempel på denså olyckligt omkomne hertigens af Orleåns nedlåtenhet. Kronprinsen, -hvilken mycket älskade sin genialiske ärare i ritkonsten; hr Ary Scheffer, märkte att måaren efter undervisningstidens slut icke mera visade ig hos prinsen. Ungefär ett år före sin död begaf ig prinsen en morgon ensam och till fots tiltförstajen S:t Martin, försedd med målarens adress. Då han kom till huset och frågade portvakten, om herr Scheffer boddeder och träffades hemma, svarade denne: Ja är han så, tre trappor upp till venster; nen efter ni går upp till honom, vill ni inte väraså irtig och tåga med er den här rocken, som j:g nyss vorstat? Prinsen tog rocken och inträdde med den på armen, om några ögonhlick i Scheffers rum, samt gjorde honom de vänskapligaste förebråelser för sitt ånga uteblifvande, Det är öfverflödigt alt söka skilIra konstnärens dubbla fö:lägenhaet.