Aftonbladet – 19 november 1845, sida 2

TEATER. DEN SVARTA DOMINON. Operett af Scribe och Auber. Denna nya opera gilver ett nytt bevis, huru litet tidens hand får makt med den mer än 609-årige Auber, som ömsom yr öch glädtig, ömsom humoristisk, någongång ock anslående allvarsamma känslor, men ständigt äkta fransman, ännu alltid förstår att fasthålla sin. samtids uppmärksamhet, ej blott i sitt fädernesland, utan i snart sagdt hela den civiliserade verlden. I le Domino noir, återfinna vi samma godlynta bonhommie som i hans flesta öfriga arbeten; huruvida den åter uppbäres af den uppfinning, den artistiska esprit, som står honom till buds när han på allvar vill det, skola vi undersöka i det följande, och då det i väsendtlig mån beror på libretton, så vilja vi något närmare skärskåda denna. Don Eugen de Mascarenå, en ung spansk ädling, har dödligen förälskat sig i en okönd skönhet (Donna Angela), om han sett på en hofmaskrad — nemligen i ett ögonblick då hon råkade tappa masken — -och -bans låga vinner ny nöring genom: åtskilliga omständigheter, hvilka låta honom förmoda, att hans tillbedda är af hög rang, men tillika öka gållikheten i hennes väsende. Elter ett års förlopp återfinner han henne — likaledes på en maskrad på holvet, och såsom förut i svart domino — och anförtror sig åt sin vän Don Juliano Apuntador, med begäran -om bistånd. Denne, en. ifrig nöjets dyrkare, lofvar det desto heldre, söm den okända skönas följeslagarinna (Donna Brigitla) funnit nåd för hans kännareblick. Man har händelsevis fått veta, att de båda fruntimren ej få dröja öfver midnattstimman; Juliano ställer oförmärkt vägguret i salongen på denna ännu aflägsna timma, och förespeglar Brigitta, hvilken med bestörtning ser midnaltstimman vara öfverskriden, att hennes väninna måst aflägsna sig, emedan hon ej kunnat afbida slutet på den dens, hvari Donna Brigitta deltagit. Denna skyndar genast från balen, för att om möj-: ligt upphinna sin följeslagarinna, och Don Eugen, får tillfälle att förklara sig för Angela, somicke lemnar hans kärlek obesvarad. Omsider måste han dock bekänna hvilket svek Juliaro föröfvat, och Angela, försmående bans sällskap, begifver sig i halft vredesmod ensam åstad på hemvägen. — I andra akten finna vi att Donna Angela tagit sig vatten öfver hufvudet med sin ensliga vandring: än har hon generats af patruller, än af annat, och nu klappar hon i sin ångest på den första bästa port hon ser. Denna råkar imedlertid tillhöra Don Julianos hus, hvilkens gamla huchållerska, Petronella, villigt emottager den svarta dominon, sedan denna medelst en börs aflägsnat hennes betänkligheter. Då Petronella imedlertid. hemväntar sin herre jemte en hop af hans vänner, så förvandlar hon Angela till sin systerdotter Leonora från Arragonien, som endera dagen skulle träda i Don Julianostjenst. De larmande gästerna inträffa omsider med Juliano i spetsen, och Angela får, i enlighet med sin metamorfos, servera dem vid supen, hvarvid den vackra Arragonesiskan har svårt att undslippa de lustiga sällarnes ömhetsbetygelser. Afven Eugen, som är närvarande vid festen, kan ej undgå att upptäcka den underbara likheten mellan Auvgela och Petronellas nicce, hvilket förbryllar honom till. den yttersta grad och föranleder åtskilliga quiproquos. I tredje akten, der handlingen föregår i elt kongligt nunnekloster, återfinna vi Donna Angela (som är af ganska förnäm börd) såsom tillkommande Abbedissa för detsamma, och Donna Brigitta som klosterpensionär, likaledes af familj samt förlofvad med Eugen. Då den tillkommande själaherdinnan nöd-: gats begilva sig ensam från maskraden, och Brigitta innehade klosternycklarna, så hotade den sista villan bli värre än den första, och en svår skandal syntes oundviklig. Lyckligtvis hade Dom Julianos hushållerska en älskare, något bedagad, som beklädde förvaltareposten vid nämnde kloster. Denne, en goddagspilt och för öfrigt en i allo värdig klosterappendix, ämnar samma afton, då Angela tagit sin tillflykt till hans käraste, begifva sig till denna, för att i ostörd ro offra åt Baechus och Komus, då Angela, iklädd sin svarta domino och -med svart mask, framträder för den vidskeplige klostermannen och affordrar honom klosternycklarna, dem han darrande leninar. Härigenom bar hon blifvit iståndsatt att utan uppseende återvända till klostret. — Imedlertid finnes uti klostret en annan aspirant till Abbediss-värdigheten, syster Ursula, som använder de betydande konnexioner, hvilka stå henne till buds, till att gendrifva Angelas.investitur, och betjenar sig till svepskäl af den omständigbeten, att den sistnämndas enorma förmögenhet skulle, i händelse hon inginge i det andliga. ståndet, tillfalla en kättare, en engelsman: Lord Elfort. Drottningen, för hvilken detta vigtiga skäl blifvit framstäldt, är: nog ortbodox att dervid fästa behörigt afseende, och förbjuder Angela. att taga doket. Donna Angela, som ingenting högre önskat än sin frihet från kyrkan, förklarar i sin glädje Don Eugen för sitt hjertas utvalde , och denne, som begifvit sig till klostret, för att upphälva sin förlofning med Brigitta, är således genast till hands för att emottaga sin oförmodade lycka. : I denna librett. har Secribe icke försmått att reproducera åtskilligt ur sina äldre stycken, vare ;1g att uppfivningen börjat tryta, eller att impres-sarion vid opera-comique hafi mer än vanlig brådska. Ford Elort är egentligen blott en ragout nå FT nav CaArbhyaen I RA ThlarsAlan sr ORKA