särskilda titeln eller kolumnen) fanns således redan under danska tiden, och öfvergick från danska jordeböcker i den första 4646 upprättade svenska. Att kyrkohemmanen skulle blifvit upptagna under denna titel blott för kontroll på kyrkans ränta, är en annan fabel. Ty kyrkohemmanen i 1646 års jordebok äro till punkt och prick desamma hemman, som kirkegaarderne i danska jordeboken af 4569, hvilka enligt tydliga försäkringar i fredstraktaten. icke förändrade sin natur vid Hallands afträdande. Men omöjligt kan bestridas, att kirkegaarderne voro kyrkornas egendom 413569, då jordeboken upprättades. I. danska konungen Fredrik II:s bref, af d. 41 Aug. 43569, innehåilande föreskrift om denna jordeboks upprättande (tryckt i reserv. vidstats-utsk. utlåtande M 482) ege vi en omisstydlig, konungslig förklaring, att den är en rätt och viss jordebok på alla kyrkors och presters gårdar, jordar och egendomar i Skåne, Halland och Blekinge, upprättad på det man deraf må veta hvad presternas och kyrkornas egendom är Att dessa hemman finnas införda i denna jordebok, bevisar alltså tillräckligt, att de voro kyrkornas egendom. Vid ett ringa antal af dessa hemman (vid pass 20 bland 2192), finnas dessutom anteckningar, som visa att. kronan eller någon annan (embetsman eller enskild) delade med kyrkan egandeeller dispositions-rätten i något afseende, som nu mera icke kan bestämmas, emedan erkändt är, att det dervid använda ordet dominium är flertydigt. Nä: någon hade andel i dominium jemte kyrkan, antecknades det således sorgfälligt; de hemman, vid hvilka ingen sådan anteckning skett, måste nödvändigt. tillböra kyrkorna. Emot den omständliga bevisning om iandabokens gällande kraft att styrka kyrkornas egande-rätt till kyrkohemmanen, som är framställd i reservationen, hade memorialförfattaren bordt rikta sina: vapen; ty den utgör en af de förnämsta bufvudpunkterna för frågans bedömande. Men han har lemnat den oantastad — och så länge denna Jordebok äger vitsord, står kyrkornas rätt fast på orubblig grund. Den enkla sanningen är följande: Halländska kyrkornas egendomar indrogos icke, utan förblefyo kyrkornas 15356. De antecknades trettiotre år derefter (1569) i ordentlig jordebok, och öfvergingo, i sin egenskap af sådan, från catholska tiden orubbad kyrko-egendom, i svensk jordebok 4646: Så visst kyrkorna egt dem under danska tiden, ega de dem ännu i dag. Om man betraktar deras afsigter, som nu förneka denna egande-rätt och landabokens vitsord derom; så är det märkvärdigt nog, att dermed jemföra danska konungens förklaring i det ofvannämnda historiska dokumentet, att han just derföre ät i denna jordbok sammanfatta kyrkors och presters egendomar, på det de ej måtte med tiden komma i främmande mäns våld, som dertil irgen rätt hafva. (Forts.) TER RÖRT