Aftonbladet – 17 november 1845, sida 3

följa honom. Då de kommo till ett visst ställe, bemärkte postiljonen att vägen numera började blifva så dålig, att vagnarna icke på halfannan timma kunde komma fram till nästa station. Imedlertid gick en annan och bättre väg genom en skog, och de begge resande tillråddes äfven att begagna den, hvarmed kejsaren var tillfreds och generalen icke mindre. Slutligen framkom mean till en bäck, som saknade någon bro, hvarpå man kunde komma öfver. Bäcken var sumpig och farlig att passera, men man måste likväl öfver till andra sidan. Då kom en bonde gående. Kejsaren beklagade att en bro saknades, och frågade bonden om man icke ändå kunde komma öfver. Nej, svarade denne. Nå, brukar du icke heller gå öfver bäcken? frågsde kejsaren. Åh jon, svarade bonden, jag vadar då i vattnet. Kejsaren bjöd nu bonden 40 rubler om han ville bära honom öfver; bonden gick in derpå och kejsaren befann sig snart på andra stranden. Nu hemtar du äfven min kamrat för tio rubler, sade kejsaren. Bonden gick tillbaka, tog generalen på sina axlar och bade kommit med bonom ungefär midt i bäcken, då kejsaren utropade: Femti rubler, om du släpper honom. Bonden stannade och lyftade armen. 400 rubler om du bär honom öfver ropade kejsaren på nytt. 200 rubler om du kastar af honom! Bonden gjorde nya betänkligheter. 300 rubler om du bär hit honom!, Bonden tog åter ett steg. 800 rubler, ropades åter, om du lägger honom i vattnet. Bonden lät begge armarna falla och generalen omfattade förskräckt hans bals och höfter. 1000 rubler och fort till stranden utan omständigheter och generalen var nu straxt på det torra. Bonden följde de begge herrarne till stationen och fick sin belöning. Då man druckit kaffe noterade generalen i kejsarens jurnal: kaffe för 2 personer 40 rubler; för H. M:ts öfverförande öfver en skogsbäck 40 rubler; för general X:s dito, under omständigheter, fördyrade genom H. M:ts skämt, 4000 rubler.