SLOTTET FREYKEN. ÅF MAURICE SAINT-AGUET. II. En månad var förliden. Den af Richard utsatta dagen för mötet med grefven var kommen, men den förre var ännu icke återkommen till slottet Freyken, der grefven -dan väntade honom. Sedan spaniorerne blifvit j .eslutne i Caudebec och konungen tagit sitt hör.varter i Yvetot, tillbragte grefven dagarna i Freyken och kom om morgnarna och for bort om aftnarna, utan annat sällskap än två pikörer och några jagthundar. Man kunde tro att det skedde för att vara tillreds att försvara slottet, beläget på krigets skådeplats. Beträffande Mathilda, så bekymrade hon sig föga om den roll, som speltes af en man, hvars blotta åsyn var för henne odräglig. Innesluten hela dagen i sitt rum, hade hon ståndaktigt vägrat att emottaga hans besök. Hon fann det alltför påkostande, att befinna sig tillsamman med den, hvars värja vid utsatt timma skulle riktas emot hennes makas bröst. Stundom såg hon på terrassen den besynnerlige kommendanten, som man gilvit henne, stilla promenera och förrätta sin dagliga inspektion, med ett utseende af vana och myndighet, som förundrade henne. Denna egna personage uppfyllde sin nya befattning så naturligt ochnoggrannt, som om han varit en verklig kapten, dold under en prokurators kåpa. Men Matbilda fästade på honom föga uppmärksamhet; äfven tänkte hon sällan på Genevieva,