Aftonbladet – 15 november 1845, sida 3

så vida konungen gör er till baron, hvilket synes mig något svårt ... då, efter en månad, står jag till er tjenst, oaktadt dessa slags affärer högligen mMisshaga hans majestät, som ej har för många tjenare; men han skall ej få veta något derom. Hör hit, sekreterare, göm era pergamenter och låna er en värja af någon. Under. vår frånvaro, är det ni, som har befälet här. Frukta ingenting, fullföljde grefven, i det han vände sig till baronessan, som ånyo blef öfverraskad, — jag har sagt er, att han är af god familj, och han är äfven något litet soldat; ni skall bli nöjd med honom. — Men: jag lemnar er, för att ni må kunna gifva era sista instruktioner åt er värd:ge riddare! — Behagar fröken de Pavilly emottaga min arm till sitt rum. Adjö, herr väpnare; god natt och lycklig resa! Ni är, i sanning, en man af hjerta och förstånd, och ehuru jag velat i afton sätta mitt sigill under ett visst kontrakt, dröjer jag dermed gerna till dess ni återvänder såsom baron. (Slutet följer.) , ——Attn — OM VÅDAN FÖR AKTRISER ATT TAGA FÖRFATTARE TILL MÄNNER. Galignanis Messenger berättar följande tragikomiska scen, hvilken tilldragit sig vid ryska gränsen, då mamsell Plessy, den firade parisiska skådespelerskan, med sin man, skriftställaren Arnauld, stod i begrepp att resa till Petersburg för att tillträda sitt fleråriga engagemang derstädes. Så snart de anländt till gränsen framträdde en rysk tulltjensteman och frågade efter deras pass. Mamsell Plessy förevisade sitt kontrakt med teatern. Godt, sade tjenstemannen, ni kan passera. Derpå vände han sig till hennes man och frågade denne: Hvad ir ändamälet med er resa? — Denna dam är min hustru och här är mitt pass, viseradt af ryska kon