Aftonbladet – 15 november 1845, sida 3

— Nej, så vida grefven behagar vänta mig p ställe och timma, som jag bestämmer. — I hvad afsigt? Richard rynkade ögonbrynen, hemtade sig nå got och svarade: — Om ni behagar aflägsna de närvarande, skal jag upplysa er derom. Grefven gaf ett tecken, och efter ett ögonblicl voro inga andra qvar i salen, mer än de fyr: bordsgästerna och Richard, som tog några stef närmare och sade i fast, beslutsam ton: — Må det vara slut med denna ordlek, som ir ovärdig män af heder, och framför allt då den föres på ett fruntimmers bekostnad. Händelsen har gjort mig till baronessan de Freykens riddare, och jag eger vilja oc. makt att försvara henne, äfven mot en pretendent till hennes hand, om han i. afseende på henne glömmer chevaleriets pligter. Och emedan ni gjort er skyldig till denna förbrytelse och icke upphört att begå den från ert första inträde här; emedan jag är konungen undergifven, men har ingen anledning at vara det för grefve TAuffrey, hvars sätt att tala och handla jag afskyr; så ber jag honom anse mig för personlig fiende, hvilken härmed utmanar honom till öppen strid, i dag en minad härefter vid denna timma — jag baron — han grefve Och jag ber er väl fatta, fortfor den djerfve väpnaren, att baronessan de Freykens hand först efer min död skall tillhöra en annan. — Och då endast efter hennes frivilliga belut! ropade baronessan högtidligt, som började örstå den förslagne unge mannens mening. — I sanning, sade grefven, en egen vändning, om jag ej väntat mig! Men jag kan ej vägra,