Aftonbladet – 15 november 1845, sida 3

suln i London. — Ett i fremmande land utfärdadt pass är tillräckligt, ifall ingen kontraordres ingått; men hvad er beträffar, så har jag från Petersburg erhållit underrättelser. — Om mig? det vore sällsamt. — Jag har formlig befallning att hindra er att komma in i rikei — Törs jag fråga efter skälet härtill? — Skälet, tror ni att man kan ge er någon förklaring häröfver? Er fråga bevisar redan, att ni uti Ryssland icke är i ert rätta element. TImedlertid så tänk sjelf efter, om ni vill. Har nialdrig, såsom författare, gjort anmärkningar öfver det absoluta regeringssättet? Har ni alltid förfäktat våra doktriner? Har ni aldrig lånat er penna åt oppositionen? Detta allt är visserligen förmodanden ä min sida, ty den till mig ingångna ordres ger dertill ingen anledning. Det återstår er ingenting annat än att taga afsked af er fru och vända om igen. — Taga afsked utropade mamsell Pilessy bestört; tror ni väl att jag lemnar min man? Om icke han får medfölja till Petersburg, så vänder äfven jag om) — VUrsäkta, min fru, svarade tjenstemannen så sakta som möjligt; omed er är det en annan sak, ni har en gång beträdt ryska jorden, och derföre Måste ni fortsätta resan. — Huru? skall man försöka hälla mig qvar med våld kanhända? — Utan tvifvel, min fru; man har medel så väl som rättighet dertill. Ni har undertecknat ett engagemang på tio år, ni måste hålla ert kontrakt. Den unga skådespelerskans tårar öch böner voro fruktlösa. Hon, som så många gånger förmått att röra parterren, förmådde nu ingenting öfver de pPligttrogna ryska tjenstemännen. Utom sig af raseri och sorg, måste bon; skiljas från sin man. Man inpackade henne, bon grå mal grå, i resvagnen, som rullade bort på. vägen åt Petersburg, under det en eskort återförde den olycklige mannen långt ifrån ryska gränsen, med den vänskapliga varning, att icke sätta sin fot på det ryska gebitet, så vidt han icke ville se sig nödsakad till en längre resa,