Aftonbladet – 14 november 1845, sida 3

FR Mathilda steg upp med tillgjord brådska; grefven tillbakahöll henne, i det han lade sin buffel hudshandske på den unga qvinnans fina arm oct nödgade henne artigt att åter sälta sig. — Ber tusen gånger om förlåtelse, sade han. men jag uppför mig utan fasoner, såsom soldat. kanhända äfven såsom snart herre i detta slott Den första Jag mötte, inom fällgallret, var er major domus, hvilken jag sjelf gifvit mina befallningar. Imedlerlid, om ni behagar, tala vi om andra saker. Mekaniskt uppsteg grefven och gick mot fönstret, i det han uppströk sina mustascher. — Ack, min Gud! Han är visst utan fasoner, hviskade Mathilda till Genevieva, som stod lutad bakom henne emot stolsryggen, i den graciösa ställningen af Anna Soror. — Men, sade grefven, som låtsade nu först upptäcka väpnarens mandolin på ett närstående bord, — det synes, baronessa, såsom skingrade ni ensligheten och melankolien genom ballader och kärlekssånger? — Ja, svarade hon förvirrad. Då man är allena, förekomma aftnarne så långa. — Ah, ni var allena? Men sc här en hatt, å la Henri quatre, grå, med hvit plym. Hvem af ert folk -bar kunnat glömma hos er denna nobla hufvudbonad? Jag sku!le gerna utbyta den emot min slitna. — Min Gud! det är den glömske pagen Oscars Han är aldrig annat än tankspridd. I detta ögonblick öppnades dörren, och fem eller sex tjenare med facklor syntes i trappan En page inträdde, bugade sig djupt och sade: — Baronessa, det är serveradt.