Aftonbladet – 14 november 1845, sida 2

— I morgon? Och hvem kan svara för hvad som redan i dag kan hända? i — Det är redan sent, sade Richard leende; men min Gud! hvarföre säger ni oss detta? Genevieva rodnade och återtog lifligt: — Jo, för det ... att jag i Mathildas ställe önskade, att min herr gemål vore en man, mera härdad i krigets mödor, en man, som vore kraftigare att bära hjelmen och något mindre färdig att handtera mandolinen; en man, som vore mindre klerk och mera soldat; en man ... Genevievas blick lifvades härvid; Richard afhörde-henne med tystnad, då Mathilda hastigt vände sig om och yttrade till den sednare, som fortfor att hvila lugnt i den mjuka karmstolen: o— Richard, sade hon och stampade dervid med de små fötterna på den eleganta mattan, vill du att jag skall säga dig hvad som så höjer min kusin öfver vanlig qvinlig svaghet? säga hvarföre iden af en rå krigare kommer hennes sköna ögon att så blixtra? säga hvem hon älskar? ... . — Mathilda! ropade Genevieva bleknande och förlägen, om du säger det, skall du ångra det. — Vill du höra det, Richard? fortor baronessan. — Jag vill det, svarade väpnaren, alltid leende vid denna tvist; säg utan fruktan. — Hon älskar konungen, sade Mathilda, med komisk högtidlighet. — Det är icke sannt! det är afskyvärdt! ropade Gerevieva, rodnande och med tårar i ögonen. — Verkligen? sade den unge väpnaren; och huru länge sedan? — Sedan hon såg konungen äta frukost på slottet de Pavilly, svarade Mathilda, i det hon