Aftonbladet – 14 november 1845, sida 2

—— Tr innu en gång måste vara det och om rdan a mig finge veta hvad som passerar, skulle ni icke som j nu gören, slumra i faran. Och då Mathilda icke svarade, sade Richard — Om hvilken fara talar ni, sköna kusin? — Om den fara, som det är, vackra kusin ortfor Genevieva i en lätt skämtande ton, al ilta sig i ett konungens slott, utan hans medgif vande och med biträde af en gammal kaplan a igans parti, hvilken i sin själ varit glad att f pela konungen ett spratt och att hafva omvänd n hugenott. Om faran, fortfor hon, att hemlig örena sig med ett ungt fruntimmer utan fadren vetskap och samtycke; och ändteligen att alltfö snart hafva proklamerat er inför slottets krigar såsom deras herre, hvilka ännu ej hvarken aflag d eller hyllat er, utan alla tillhöra ännu grefve le Lauteuil, och dessutom för det att de en gån: ett kritiskt ögonblick följt er, alldeles icke är ärdige att helsa er såsom baron, innan denns itel står tecknad på pergamentet. — Ganska rätt, återtog väpnaren stilla; men utan att svara på allt detta, som jag erkänner och utan a:t uppehålla mig med en komplimang för er vishet, får jag fråga, hvad som föranleder e! ro, att jag här villj upptäcka min hemlighet? Har jag icke sagt er, att jag vill med min värja röfra min titel, innan jag högtidligt proklamerar len här i slottet. — Men åtminstone skyndar ni ej serdeles derned. Under dröjsmålet glömmer ni försigtigheen — och om någon spion funnes ... — Ni har rätt, men låt mig först tillfriskna. Annu denna dags hvila och i morgon ..-.