ler loppet af ett kalenderår gör flera resor cmellan sverige och utrikes ort, lastpenningar skola vid inommandet erläggas endast när fartyget innehar last. Dä af berörde föreskrift möjligen kunde dragas den lutsats, att, i hände!se ett så beskaffadt, till tvenne Her flera resor under året användt, fartyg vid sin örsta ankomst till svensk hamn, icke innehaft last, artyget borde från lestpenningars erläggande i detta all njuta befrielse och det erlagde belcppet deraf öljaktligen restitueras; men, efter koll. och tulist. anka, författningens mening icke kan vara annan, än tt belöpende lastpenningar i hvarje händelse skola rid fartygets första så väl inkommande som utgåerde under året utgöras, kemställa koll. och tullst. i unlerd., att, till förekommande af al! tvetydighet i beörde hänseende, ordet inkommandet må utbytas mot rden förnyadt inkommanden. Då det må synas lämpligt, att de i kgl. förordninsen angående lotsoch båk-inrättningen af den 148 Maj 14827 stadgade grunder för bestämmande af ett artygs egenskap af lastadt eller barlastadt jeniväk aktiagas, när fråga är om beräknande af låstpenninsar; hafva koll. och tullst., med någon jemkniog i len af Rikets Ständer i sådant hänseende föreslagne redaktion, ansett sig böra i underd. tillstyrka. att öljande bestämmelse må uti ifrågavarande 6 8 inlyta: I fråga om fartyg må anses lastadt eller barastadt skal, äfven m:d hänsigt till skyldigheten att rlägga lastpenningar, tjena till efterrättelse hvad i (6 86 mom. af vår nådiga förordning den 16 Maj (827 angående lotsoch båk-inrättningen i Tikelt innes stadgedt. S 7. Beträffande det i 7 8 2 mom. förekommande ittrycket angifningsdsgen har gen.-tullst., med anedning af derom gjord framställning, uti cirkulärbref fd. 29 December 1844 meddelat den förklaring, att ned nämnde uttryck på detta ställe afses den dag, Jå godsegarens tullangifning, genom anslag ef packhusinspektionen eller tullkammaren, för allmänheten kungöres; i öfverensstämmelse hvarmed kolleg. och .ullst. i underd. hemställa, att, på sätt Rikets Ständer jemväl beslutat, ordet angifningsdagen må utbytas mot anslagsdagen. Enligt nyssberörde moment är, såsom vilkor för rättigheten till inlösande af en vara, angående hyilken anslag i föreskrifven ordning ägt rum, uttryckligen stadgadt, att inlösningssumman genast skal i tullkassan kontant nedsättas. Då nu anslagstiden otvifvelaktigt måste anses fortfara intill slutet af den för packhusförvaltningen bestämda arbetstid å tredje söcknedagen efter det anslaget skett, men de iStockolm och Götheborg befintlige serskilda uppbördskontor, hvarest de i nämnde städer förekommande Iopositioner af omförmälde beskaffenhet böra äga rum, enligt fastställd arbetsordning, tillslutas tidigare på dagen, än merberörde anslagstid löper till ända, samt följaktligen, hvad dessa städer beträffar, inlösningssummans nedsättande genast efter ansiagstidens utgång icke är verkställbart, har gen. tullstyrelsen funnit sig böra medgifva, att anstånd härmed må äga rum till kl. 42 å nästföljande söcknedag; och då, till vinnande af likstämmighet i föreskrifter, berörde medgifvande synes böra till samtlige inhemska lossningsorter utsträckas, tillstyrka kolleg. och tullst. i underd., att en sådan bestämmelse må uti förevarande moment intagas. Derjemte anse kollegium och tullstyrelsen föreskrift lämpligen böra meddelas, att, i händelse anbud aflemnas af sådan person, hvars vederhäftighet ej är tillförlitligen känd, detsamma skall, på vederbörande tulltjenstemans anfordran, beledsagas af antaglig borgen för anbudets behöriga uppfyllande, helst varuägaren eljest, såsom erfarenheten visat, är i tillfälle att genom öfverbud af derom anlitad person, som sedermera icke anmäler sig till varans disponerande, utestänga all verklig medtäflan för varuvärdets förhöjande. Då Kongl. Förordningen till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor af den 42 Dec. 48335 numera till kraft och verkan upphört, lärer den i slutet af merberörde moment förekommande citation af 30 i samma nådiga författning alltså böra uteslutas; och torde i dess ställe, utan uppgift af datum och , endast i allmänhet böra åberopas den i ämnet gällande Förordning. I enlighet med hvad sålunda blifvit yttradt, hemställa kolleg. och tuilstyr. i underd., att 7 8 2 mom. må erhålla följande lydelse: När en vara sälunda blifvit till förtullning angifven, — — — då hvar, som inom trenne söcknedagar, anslagsdagen inberäknad, är högstbjudande, iger att varan inlösa, så vidt anbudet uppgår till ninst det angifna värdebeloppet, med tillägg af tio procent, samt under vilkor, att summan ofördröjlijen i tullkassan kontant nedsättes. Anbud af sådan erson, hvars vederhäftighet ej är tillförtitligen känd, kall, på vederbörande tulltjenstemans anfordran, veledsagas af antaglig borgen för anbudets behöig uppfyllande. Har inom anslagstiden, som räkhas att fortfara intill slutet af den för Packhusförvaltningen bestämda arbetstid å tredje söcknedagen från och med det anslaget skedde, någon till varans inlösande, på säll föreskrifvet är, sig icke anmält, må — — — —; men äger inlösning på förenämnde sätt rum, skola tullafgifterna — — — beräknas; och skall af inlösningssumman, hvilken den, som stadnar för högsta anbudet, åligger att sist om kloekan 12 nästföljande söcknedag efter amn