Aftonbladet – 13 november 1845, sida 3

bm I(m UVHV-VHVV ÄLV MM In. den. Han gick fram till båset och slog till oxen af alla krafter på länden. Nu skall du få kön på annat slaj,, sade han, mig har du inte sett förr och och derföre så... Så... Hvad fan! ropade djurläkaren och sprang upp från baljan, är karlen galenl!... Mjuka tjänare!l, sade den fremmande och aftog hatten, allra mjukaste tjänarel... och skyndade sig derpå ut det fortaste han kunde, samma väg han kommit. Det är väl skrock och satanstyg,, mumlade djurläkaren. Derpå fortfor han till Pehr: För dessa båda oxar ansvarar jag; likaså för de som hädanefter här insjukna, om de behandlas efter min föreskrift, så och icke annorlunda. Nu, låt sätta före, min gubbe. Jag skall med budet skicka ut 2:ne doses tilly i fall, såsom jag fruktar, ännu flera kreatur insjukna. Gås-Greta drog förstulet Pehr i jackan och hviskade: ,Var inte låpuger j, Pehr, och ta mecklamänter på vetrenärn, der de kosta fyrdubbelt mot på abeteket Läjenet, vid Regenningsgata, j vet Grannasmor hade ru kaffet färdigt, och bjöd på uddevalla och köpskorpor, men läkaren betackade sig, drack ett glas vatten och for sin väg. De sjuka oxarne fingo åter in, och blefvo vattenhösta på länd och rygg, efter doktorns föreskrifter. Af det myckna kalla vattnet, inoch utvertes, började de frysa. De äro alltför micke usluga, se hur de riste sig och baresta flåsa på höet och darra som aspelöf ... sade qvinnorna helt förfärade. Ja, se, när de mistat idiskelen, så ä dä inte micke med dåmp, upplyste Herr-Olle. Och när nosa ä turr sum svajelsticker, dä ska en marka att dä då ä svajt... Jag för min lel ä inte gÖ till se den ringaste förbättring, rom XY de skröplugare än föråt, sade Kron-: Pelle. j Dä här går inte an, grannasmory, försäkrade sreta, kreanturen ha fått makurjum, ränn j: tter söt mjölk, grannasmor, och häf i dem ...!i