Aftonbladet – 13 november 1845, sida 1

väl i organisation som beklädnad; så att man deraf kunde erfara huru hvarje regemente på särskilda tider varit munderadt. Hr Söderberg slutade denna afhandling med att lemna några faktiska upplysningar till besvarande af de anmärkningar, som blifvit gjorda öfver dyrheten af armeens beklädnad, och svaret blef, att denna beklädnad aldrig lärer kostat så litet, som sedan 18153, samt särdeles de sista åren, då den, utomkapotten, för indelta soldaten endast skall uppgå till 28 r:dr b:ko för ny uppsättning, äfvensom att årliga bidraget aldrig varit så ringa som nu. Högtiden slutades med ett tal af presidenten m. m. baron Jacob Cederström, som lärer varit akademiens ordförande under det nu löpande iret. — Svenska Minerva för i dag tror sig veta, att Aftonbladet med flera arbeta på att få Konungen till att besöka Nya teatern för att se Ludvig XI Minervas uppgift kan i sig sjelf vara en småsak; men för vissa orsakers skull kan det likväl vara skäl att anmärka, att densamma innefattar ett misstag, hvad Aftonbladets inblandning deri beträffar. — Samma tidning har blifvit betagen af en viss liten rysning öfver någonting som kallas reformbegär och förstucken opposition, som förmenas äga rum hos Krigsvetenskapssakademiens redaktions Utskott., Uti II häftet af denna tidskrift skall nemligen förekomma ett odjur till artikel, som ej blott i sin öfverskrift framkastar den revolutionärt förskräckliga frågan: Hvartill tjena Generalbefälhafvare? utan äfven lemnar ett svar på samma fråga, med det ännu mer horribla försöket, att visa det sjelfva Regeringen anser hela generalbefälhafvareinrättningen såsom ett pensioneradt generalitet; hvilket åter föranleder Minerva till det omdömet, att akademien genom denna artikels intagande bespottar sig sjelf och sin egen organisation uti sina förnämsta ledamöter. Allt detta skyllar Minerva nu slutligen på en af Konungens adjutanter, som skall hafva hufvud-bestyret med denna tidskrift. Det är ju för olyckligt! Gud låte det bara icke hända, att Minervas utgifvare en vacker dag gör med adjutanten, för artikeln om generalbefälhafvarne, på samma sätt som en af generalbefälhafvarne sistl. sommar gjorde med grefve Adlersparre för det den sistnämnde lemnade sin pollett åt L. J. Hjerta, nemligen att han (Minervas utgivare) förklarar sig icke vilja äta med adjutanten! De stackars adjutanterne få för öfrigt, såsom man ser, ofta sitta emellan. Nyss har en adjutant varit fast i Dagligt Allehanda, såsom den der förmodas komma att skrifva i Postoch Iarikestidningen emot reformerna. Tånk om detta nu på köpet vore allt samme adjutant? HR