Aftonbladet – 12 november 1845, sida 1

DRAG UR FOLKLITVET. i VETERINÄRN. i Bidrag till historien om nittonde århundradets folkupplysning. I en tid då det så mycket ordas och skrifves om den s. k. arbetsklassens: behofver och ställning, och den allmänna uppmärksamheten mer och mer rigtas åt denna gren, — till kärnan ännu den friskaste — af nationens stamträd, då folkskolor, bibeloch nykterhets-sällskaper, m. fl. gagneliga inrättningar, som alla tendera till ett gemensamt mil: : folkets upplysning, förbättring och lyckliggörelse, så i andligt som verldsligt hänseende, öfverallt påtänkas och bildas, är det sorgligt att erfara, huru föga det goda och nyttiga, som dessa inrättningar åsyfta, ännu hunnit gå i blomma och bära frukt; är det nedslående att finna, huru föga förtroende de lyckats tillvinna sig af just dem, för hvilkas skull de förnämligast blifvit stiftade, samt hur okunnighetens och vantrons mörker ännu omtöcknar en stor del sinnen bland vår svenska allmoge, och det till en grad, som man torde föreställa sig endast existerade i den gråa forntid, då man fann sig föranlåten att belägga trolldom med dödsstraff och hexor och trollkarlar å båle bränna; och icke i ett tidehvarf, som vill skryta af att hafva brutit så många ok, hvaribland äfven fördomsoket, eller så helt nära sjelfva den ort, som vill anses såsom medelpunkten för vår tids högsta bildning och upplysning. Såsom ett bidrag till de erfarenhetsrön, man tilläfventyrs redan eger, rörande ofvannämnda, beklagliga förhållande, och såsom ett försök att göra dem, som nitälska för och arbeta på folkets